Imorgon är det kyndelsmässodagen eller, som det också står i evangelieboken Jungfru Marie Kyrkogångsdag. Det senare är en benämning som borde förpassas till historieböckerna! Vi har lämnat synen att kvinnan efter barnafödandet är oren. Dessutom gick Maria inte till kyrkan utan till templet i Jerusalem. Och vidare var det hela familjen som gick dit, Josef och Maria bar tillsammans fram Jesusbarnet.

Seden med kyrktagning, där den nyblivna mamman välkomnades tillbaka i kyrkans gemenskap har sina rötter Tredje mosebokens 12:e kapitel, där det beskrivs hur mamman efter barnafödandet ska frambära ett offer i templet för sin rening.

I kyrkohandboken från 1942 är det tydligt att kyrkans fokus vid kyrktagning är på tacksägelse och förbön för modern som förälder. Den bön som prästen ska be över den knäböjande kvinnan är inte en bön om rening. Det verkar dock ändå ha varit en viktig del av den allmänna uppfattningen. Så står t.ex. i nordisk familjebok (1911) står att kvinnan genom seden ”åter inträder i utöfningen af sina rättigheter som församlingsmedlem”. Och Lars Bondesson skriver om kyrktagningen i Seder och bruk vid födelse och dop att ”folk i allmänhet [kom] att se den som en reningsakt efter barnsbörden”.

Kyndelsmässodagens evangelietext från Lukas (2:22-40) framhåller Josef och Maria som en del av sin judiska kontext och tradition, frambärandet av barnet, offrandet av två duvor sker just ”så som det är föreskrivet i Herrens lag”. (The Jewish Annotated New Testament poängterar att frambärandet av barnet inte är föreskrivet i lagen och att det inte är enligt traditionen.) Det är tydligt att Maria är en praktiserande judinna som går till templet i Jerusalem i enlighet med Mose lag. Att kalla denna händelse för ”kyrkotagning” är ahistoriskt och gör Maria till något hon inte är.

Det står också i texten ”deras rening”. Joseph Fitzmyer menar att pluralet syftar på Maria och Josef (inte Maria och Jesus) vilket skulle spegla att författaren inte riktigt har koll på traditionen. Enligt 3 Mos så är det kvinnan som offrar för sin rening, efter barnafödandet. Men utan att blunda för eller avvisa Marias trohet till lagen kan vi samtidigt lägga märke till att både Maria och Josef är där och bär fram barnet. (Joseph A. Fitzmyer, The Gospel According to Luke I-IX, The Anchor Bibel, Doubleday 1970)

Sammanfattningsvis bör associationer till kyrktagning som en renhetsrit undvikas, Marias frambärande inte placeras i en kyrklig kontext, och Josef inte glömmas bort. Därför bör benämningen ”Jungfru Maria Kyrkogångsdag” förpassas till historien och strykas som alternativt namn på kyndelsmässodagen.

 

Sara Blom