”Döm inte hunden efter håren” lyder ett gammalt ordspråk. Som skrivande debattör har jag lärt mig ett annat ordspråk: ”Döm inte en text efter rubriken.” Den är allt som oftast provokativ och förenklande, endast satt för att väcka uppmärksamhet och intresse för texten som den presenterar. Så när Thomas Gür skriver en ledare i SvD om att ”Julen är en kristen högtid” måste jag sinna mig och tänka på ordspråket innan jag läser vad han egentligen skriver. För inte kan han väl mena att slå fast att julen faktiskt – på riktigt – helt och fullt är en kristen högtid idag?

Nej, det gör han inte heller. Även om han ganska starkt argumenterar för det.  Thomas Gür är, såvitt jag kan utläsa av ledaren, varken historiker eller teolog. Det är en svepande bild han målar upp, en bild som är lika sann som falsk, av Sveriges historia och den kristna kyrkan. Det är nu inget direkt fel med det, det finns ju inte utrymme för så mycket i en kort ledare och hans argumentation bygger inte på historiska fakta eller teologiska doktriner. Utan den bygger på framförallt två skäl:

1: Det andliga har i Sverige ett kristet språk. Han menar att upplevelsen av det andliga i Sverige är formad i, och uttalas genom det kristna språket.  ”Denna upplevelse, som är allmänmänsklig och kulturellt universell (även om alla inte upplever den), har i vårt land kristna förtecken.”

2. Julen har en kristen historia. Att julen, historiskt sett, är insatt i ett kristet sammanhang, att vi firar jul på det datum som kyrkan bestämt och att kristendomen har präglat det svenska samhället under en lång tid. Och att vi inte kan förstå den svenska kulturen och politiken ”utan att förstå kristendomens funktion som ett sammanbindande socialt och kulturellt kitt.” Båda hans argument har poänger. Det religiösa språket i Sverige är starkt präglat av kristendomen (även om kanske inte alla sekulära svenskar förnekar treenigheten, än mindre förstår den, på daglig basis) och vår kultur bär på en stark historia från den kristna kyrkans sammanblandning med samhället.

Men ändå tycker jag att argumentationen haltar och missar poängen. För poängen med julen för den kristna kyrkan är inte att slå fast huruvida den är kristen eller inte, utan poängen är att fira inkarnationen, Guds människoblivande. Poängen är inte att säga: ”Titta, ni gör kristna saker även om ni inte tror det!” Det vore som att gå in till en borgerlig vigsel och skrika åt brudparet att ”Även om ni tror att ni gör något sekulärt så utför ni en rit som i grunden är präglad av kristen tro och kristen historia. Så egentligen är det en kristen vigsel ni utför!”. Men det vore väl kanske etikettsbrott. Det rätta är väl att se till innehållet, kärleken mellan de som skall gifta sig, eller kärleken mellan Gud och mänskligheten som uppenbarades i Jesus och önska ”Grattis!”, eller ”God Jul!”

GOD JUL!

Ludvig Lindelöf
Tankesmedjan Areopagen