”Det är exakt i det ögonblick när vi tror oss existera utanför ideologin som vi är som djupast inbäddade i den.” – Slavoj Zizek

Det som igår hände i Trollhättan går egentligen inte att beskriva eller förklara. Men det måste förklaras. Kanske inte för de närmast sörjande, familj och vänner, inte just nu. För dom är det bara sorg. Ett mörker. En avgrund öppnade sig och det kommer att ta lång tid att ta sig upp ur den avgrunden. Men för oss andra som inte kan dela sorgen men ändå berörs av det som hänt är behovet av att förstå och beskriva stor. Också på ett samhälleligt plan behöver vi förstå det som hänt i Trollhättan. Det måste ges en historia och ett narrativ för att vi skall kunna dra de nödvändiga slutsatserna av vad som hänt och förhindra att det händer igen.

Polisen har idag gått ut med att det ligger ett rasistiskt motiv bakom dådet. Men vad innebär det? Var det en ensam galning som beväpnad med svärd gick in på skolan eller var det en planerad och ideologiskt driven terroraktion? Sanningen ligger väl antagligen mitt emellan någonstans. För alla är vi inbäddade i ideologin, det finns ingen punkt där vi kan ställa oss och betrakta oss själva eller samhället utanför ideologin. Och alla ideologier har extrema rörelser där våldet är en självklar del för att uppnå ideologins utopiska himmel. Alla ideologier har en himmel och inom alla ideologier finns det olika vägar att ta sig dit.

Den allra vanligaste bilden av en terrorist är självmordsbombaren som, driven av religiösa ideologiska själ, spränger upp sig själv och andra för att själv komma till himlen, men också för att bli hågkommen som martyr och få ett evigt liv även här på jorden. Jag har inte svårt att dra kopplingar till den gängse bilden av en terrorist och gärningsmannen i Trollhättan. För det som hände igår var en självmordsbombning i västerländsk tappning. Vilka orsaker som än drev gärningsmannen så måste han ha vetat att han inte skull överleva detta. Inte som den person han har varit innan. Det finns ingen återvändo efter ett sådant här handlande. Antingen blir han dödad, tar sitt eget liv eller hamnar i fängelse för en lång, lång, tid. Och han kommer i sina egna ideologiska kretsar av vissa bli hyllad som en hjälte (något som enligt vissa källor redan börjat hända).

Det är en ideologiskt driven handling, men den innehåller också galenskap. Galenskap kan visserligen definieras på flera sätt och det gäller att vara försiktig med ordet. Den tyske filosofen Hegel definierar galenskap som ett ”tillbakadragande från den faktiska världen”, ”själens instängning i sig själv” och det är en definition som väl kan anses gälla för mycket av det vi kallar galenskap. Terroristen, liksom med största sannolikhet gärningsmannen i Trollhättan, har ”dragit sig tillbaka” från vår gemensamma värld, från de värderingar och regler som skall gälla och istället har han helt identifierat sig med ideologin. Omvärlden är för honom likgiltig och på ett plan är han redan död långt innan dådet sker och han avlider.

”Inför döden är vi alla lika” brukar det heta, men det gäller tyvärr inte oss alla. De som dog i Trollhättan gjorde det för att gärningsmannen identifierade sig med en ideologi som såg vissa människor som mindre värda, som såg deras liv som betydelselösa.

Inför döden är vissa av oss likgiltiga.
Det måste vi ändra på.

Ludvig Lindelöf
Tankesmedjan Areopagen