Respekt för patienten bör vara vägledande i vården.

När människor har olika önskemål och olika uppfattningar och olika önskemål bör respekt för patienten vara vägledande inom vården. Respekten för livet får inte användas till att köra över patienter.

Patienten är den svagare parten i mötet med vården, och om någon behöver tumma på sina principer, eller ta konsekvenserna av sitt samvete, så ska den bördan inte läggas på patienten. Att generellt bejaka samvetsfrihet för vårdpersonal öppnar upp för att det blir patientens ansvar att navigera mellan olika personer man möter i vården

Genom lagstiftning och resursfördelning sätter vi i samhället gemensamt upp riktlinjer för hur vården ska utformas, vilka behandlingar som är tillåtna, vilka som bekostas gemensamt och så vidare.

I mötet mellan patient och läkare, sjuksköterska eller annan vårdgivare vill nog de flesta av oss kunna ha så mycket som möjligt att säga till om, i alla fall när vi vill det. Samtidigt är vi som patienter redan i ett underläge, kanske mår vi fysiskt eller psykiskt dåligt, är oroade för vårt hälsoläge och har dessutom inte samma kunskap och erfarenhet som vårdpersonalen har.

Frågan om samvetsfrihet, som det nyligen varit ett upprop för i aftonbladet, handlar om vem vi vill, inom ramen som vi gemensamt satt upp, ska ha makt i mötet mellan patient och vårdpersonal?

Som patient i vården vill jag kunna veta att de ramar vi gemensamt beslutat om gäller. Och att den som är patient ska ges ett utrymme att själv påverka viktiga vårdbeslut. Föreställ dig att du själv har fattat ett viktigt beslut, men när du kommer till vården får du svaret att du får vänta tills det finns en sjuksköterska eller läkare som kan leva med ditt beslut. Det är det som samvetsfrihet öppnar upp för. Med samvetsfrihet riskerar redan sårbara patienter att sättas i ett ännu mer utsatt läge.

Sara Blom

Tankesmedjan Areopagen