Idag på Tacksägelsedagen smyckas kyrkor med jordens gåvor. Altaren och kor fylls av ett överflöd av potatis, lök, bröd, svamp, grönsaker, äpplen och mycket annat. På kyrkkaffet auktioneras eller säljs gåvorna ut och de inkomna pengarna går till ett gott ändamål, som t.ex. Svenska kyrkans internationella arbete.

Kanske är denna tradition så vanlig att vi mest tänker på det just som tradition. Men egentligen är det en illustration av och ett hanterande av den dubbelhet som överflöd innebär.

För å ena sidan finns det ett enormt överflöd att vara tacksam för. Jorden som frambringar grödor, naturen som ger det som människans arbete ensamt aldrig skulle kunna ge. Vad vore vi utan naturens samspel, bins pollinering, insekters bearbetning av jorden eller solens ljus?

Det finns så att det räcker. Vi behöver se på världen och tillvaron som ett överflöd, där vi inte behöver samla i ladorna eller roffa åt oss för att vara trygga. En god hushållning, gott samarbete och solidaritet med varandra – då räcker det och blir över.

Och där blir den andra sidan av överflöd synlig, att så många av oss har så mycket, medan så många fler har så lite. ”[D]et är en fråga om jämvikt”, skriver Paulus (2 Kor 8:13-14), ”nu skall ert överflöd avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det jämvikt”.

Vi behöver lära oss känna igen vad som är tillräckligt, långt innan vi har för mycket. ”In the economy of enough, personal enrichment takes a backseat to the needs of the community”, skriver Isaac Anderson i introduktionen till boken Economy of Love.

Låt Tacksägelsedagens tradition stå modell för varje dag, ett sätt att praktisera tacksamhet för att vi ofta har och får mer än vad vi behöver och att tillämpa en rättvisare fördelning av allt det som vi har fått till skänks.

Sara Blom

Tankesmedjan Areopagen

 

(foto: Martin Garlöv)