Befria Alla Helgon från gastar och demoner” skriver Tommy Dahlman på SVTopinion idag på Alla Helgons dag. ”[F]ör de sörjandes skull” skriver han och menar att för den som drabbats av sorg är kontrasten för stor till barn utklädda till monster. Han skriver: ”även om det för de små är på skoj är sorgen för de stora på riktigt.”

Jag delar inte den bilden av den nya Halloween-traditionen.

På sociala medier har jag mest sett barn utklädda till pumpa, polis, fånge och superhjältar av olika slag. Något enstaka spöke eller häxa, men de ”läskiga” bilderna har vuxna på fest stått för. Alltså knappast de som eventuellt kommer och ringer på ytterdörren och ber om godis. För det är väl det de gör, ber om godis, snarare än skräms. Och det är väl mest grannbarnen, de man känner igen både med och utan pippi-flätor.

Jag vill också påminna om att det inte är bara vuxna som sörjer, utan även många barn och unga.

Jesus lyfter fram barnen som de vuxnas förebild. (Matt 18:1-5). En av de saker som barn är bra på är att glädje och sorg kan samexistera. De kan blanda skratt och gråt, och det roliga behöver inte förta sorgen eller tvärtom. För ett barn går det utmärkt att klä ut sig på fredagen och gå till kyrkogården på lördagen. Med förmågan till att låta sorgen och glädjen vandra tillsamman som det står i en psalm, bidrar barnen med något för oss alla, och inte minst för oss stora.

Låt barn få vara barn. Låt dem klä ut sig om de vill. Låt dem följa med till kyrkogården. Låt dem lära oss att sorg och glädje är en del av livet, denna helg som alla andra.

Sara Blom

Tankesmedjan Areopagen