Bli ordets görare, inte bara dess hörare, annars tar ni miste.” (Jakobsbrevet 1:22)

Vi uppmanas ofta till handling. I kyrkan uppmanas vi till handling för att ”tro och liv skall bli ett”, i samhället för att göra det vi kan för att förbättra världen, i privatlivet för att ”något skall bli gjort”. Eller nu som i det stundande valet, då vi uppmanas att rösta.

Men väldigt sällan uppmuntras vi till det motsatta. Till att inte handla, till att sitta still, till att ge oss själva en chans att tänka över vad vi gör, att tänka över hur vi skall handla eller om vi ens skall handla. Vi uppmanas väldigt sällan till att ta ett steg tillbaks och tänka över vad vi handlar med:  på vilka grunder väljer vi att handla. På våra egna? Eller på några av någon annan förutbestämda grunder?

Låt oss återgå till valet och omformulera frågan: ”Vad röstar du med?” Kanske är det valrörelsens mest grundläggande fråga. På vilken grund lägger  du din röst på det ena eller andra partiet? För man kan ju rösta med så många olika saker. Man kan rösta med plånboken, med sitt förnuft, enligt sin ideologi, med en särskild fråga i åtanke eller med personligt tycke och smak. Och hur skall vi veta vilket av dessa alternativ vi skall rösta med? Skall jag rösta med plånboken? Varför skulle den bestämma över mitt liv? Har inte den makt nog som det är redan?

Skall jag rösta med förnuftet? Hur skall jag veta att just mitt förnuft är det bästa, det kan ju faktiskt finnas någon annan som har ett bättre förnuft?

Skall jag rösta enligt min ideologi? Men tänk om det faktiskt finns en bättre ideologi som jag ännu inte upptäckt? Är min ideologi ens min egen, eller har jag fått den av någon annan?

Allt detta kan förleda,  kanske tror vi att vi röstar med det bästa, på den säkraste grunden. Men är det verkligen det?  Att få kännedom om vad man röstar med är minst lika viktigt som att veta vad man röstar på.

Men om vi vänder på orden i Jakobsbrevet och i stället säger: ”för att verkligen bli ordets görare, måste vi också bli ordets hörare”. Då kanske en annan uppmaning träder fram. En uppmaning att måste höra något innan vi gör något. En uppmaning till att ge oss själva tid att fokusera på det stilla. Att lyssna. Verkligen lyssna till ordet. Och när vi har hört det, först då är vi beredda att handla.

Ludvig Lindelöf

Tankesmedjan Areopagen