Skogsbranden i Västmanland är ännu inte släckt. Enligt senaste uppdateringen på länsstyrelsens hemsida är den under kontroll, men arbetet med att släcka pågår fortfarande. Jag har följt rapporteringen och känt en viss anknytning eftersom jag är uppvuxen i Västerås och släktens rötter är i Surahammar och Fagersta. Jag har paddlat många gånger i Åmänningen, besökt Ängelsberg, varit på läger i Ramnäs och som barn ”tvingats” ut på bärplockning i dessa skogar.

På avstånd är man så klart förskonad från både oron, arbetet och de ekonomiska följder som branden har inneburit. Jag tänker så klart på dem var hus och näring brunnit ner.

Snart, ja det har så klart redan påbörjats, kommer arbetet om ekonomiska och eventuella juridiska konsekvenser att ta vid. Men framförallt att på att starta om i arbete och vardag.

Skogen kommer att förändras. En skogsbrand påverkar naturen drastiskt. Men det är inte slutet för skogen. I en text från 2006 på SLU:s hemsida skriver Carin Wrange:

Efter en hård brand tar det några år för skogsmarken att återhämta sig om det sker på naturlig väg. Men även om de flesta av oss tycker att den brända ytan ser hemsk ut är det annorlunda för skogen själv. Det är nämligen variationen mellan hårt och lätt bränt, mellan levande och döda träd som har gett upphov till artrikedomen i dessa skogar.

Idag (2014-08-20) påminns man också i informationen från Länsstyrelsen om att det är förbjudet och förenat med fara att gå in i skogarna.

Kanske kan skogen också för oss människor, i ett övergångsskede, användas på nya sätt. Jag skulle gärna åka upp till Västmanland nästa sommar för att gå en guidad vandring genom den brända skogen. I skogsavsnitt som bedömts säkra. Med en guide som kunde peka ut arter, återhämtning osv. Jag skulle kunna komma tillbaka igen, något eller några år senare, och få gå samma vandring igen, och se hur naturen återhämtar sig. Hoppas att någon skogsägare, friluftsentrepenör eller kommun hittar på något sånt. Jag kommer att boka snabbt!

Sara Blom

Tankesmedjan Areopagen