Jag står och stryker en kökshandduk, den är lagad, två gånger. ”Vem orkar laga en kökshandduk?” tänker jag, ”Förspilld kvinnokraft!”.

Men vid närmare eftertanke är det jag som är fel ute. Handduken är märkt KÅ, Karin Åhl, min mammas mormor. Kanske har jag fått den med mig när jag flyttade hemifrån, eller så fick jag den när mormor och morfar flyttade till äldreboendet. Jag gissar att det är gammelmormor Karin som lagat den. Hon har varit borta i över 25 år. Så låt oss säga att lagningen har minst 30 år på nacken.

Hur många tvättar och strykningar har inte de lagningarna klarat? Knappast förspilld kvinnokraft, knappast en lönlös lagning!

Behöver vi tänka om? Behöver fler kökshanddukar lagas?

Sara Blom

Tankesmedjan Areopagen

 

p.s. Lagningen är faktiskt med på bilden. Men den är svår att se. I rest my case.