”Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda.
De tillhör inte längre världen, liksom inte heller jag tillhör världen.”  (Joh 17:15-16)

För några veckor sedan deltog jag i ett panelsamtal på vetenskapsfestivalen. Föreläsaren var Philip Goodchild, professor i religion från Nottingham, panelen bestod av Katarina Nordblom, docent i ekonomi och Ann-Sofi Axelsson, docent i informationskunskap samt Ola Sigurdson, professor i teologi. Ämnet för dagen var ”Theology of money”, alltså pengarnas teologi. Och denna föreläsning och panelsamtal skulle kunna fungera som en förevisning om hur vi kan tolka bibelcitatet ovan, hur vi kan leva i världen utan att vara en del av den.

För, menar Goodchild (vars föreläsning ligger till grund för det här inlägget), vi lever i en värld där pengar har blivit religion. Och då menar jag inte att vi – som i bibelns berättelser – tillber guldkalven och Mammon, utan att pengar, genom marknaden och kapitalismen under 1900-talet har fått en stark teologisk aspekt. Detta är ett problem som inte går att lösa på ett enkelt sätt, genom att driva ut månglarna ur templet eller peka finger och påpeka att det finns giriga människor, utan skillnaden på dagens monetära teologi och gårdagens pengadyrkan är stor. Där pengar förut sågs som något utifrån som formar människan till en egoist, genom att människan sätter pengarnas värde framför andra saker och agerar utifrån maximal vinst, så är det idag en mer genomgripande problematik, en teologi som genomsyrar hela samhället och människans livsvillkor.

Om Gud är ett främmande begrepp för människan idag, så är marknaden ett desto välkändare. Marknaden har blivit till det spelfält där våra liv utspelas, kanske tänker vi inte på det direkt. Men varenda krona är en bricka i spelet på marknaden. Det människan idag handlar på sin lokala affär har transporterats från alla jordens hörn. Investeringarna människan gör är omöjliga att överblicka, är det en etisk investering eller innehåller en fond plötsligt oetiska aktier, investerar vi i i krig eller fred? Ja till och med pengarna i sig själva har fått en mystisk karaktär. Pengar skapas, ur intet, genom ett lånelöfte och en knapptryckning på banken. Marknaden är spelfältet, men reglerna är okända och gränserna otydliga. Marknadens mystiska karaktär ger att människan i stort förblir främmande inför den, och marknaden måste förstå sig själv för oss. Vi får förlita oss på att marknaden sätter schyssta priser, ger bra räntor, är stabil och god. Det är alltså inte helt olikt en gudom, marknaden som människan förhåller sig till.

Och det hade kanske inte varit några problem om marknaden bara hade hållit sig till den sfär av våra liv som den ursprungligen handlade om, nämligen saker och ting vi producerar, sådant som vi kan äga och ha. Men det finns ju andra delar i vilka vi lever våra liv. Och vi kan kategorisera föremålen i våra liv på följande sätt:

FÖREMÅL FÖR ÄGANDE: saker jag kan få tillgång till, som kan ägas;  hus, bilar, båtar, skivor, möbler osv. Detta är marknadens sfär.

FÖREMÅL FÖR DELTAGANDE: saker som kan bli mina om vi delar det tillsammans; lagar, regleringar, rättigheter osv. Detta är politikens och etikens sfär.

FÖREMÅL FÖR ERBJUDANDE: saker som bara kan bli mina om jag erbjuder eller ger det åt någon annan; tid, uppmärksamhet, medlidande, kärlek osv. Detta är religionens sfär.

Men när människan nu dras in i marknaden blir uppdelningen ovan förlegad för med människan dras allt in i marknaden. Det är inte längre bara människans arbetskraft och det vi producerar som efterfrågas utan också tid utöver det. Det förväntas att arbetslag skall ha det trevligt och tycka om varandra, vi skall ge uppmärksamhet och känslor. Även det gemensamma styrs av marknaden som blir avgörande för vilka lagar och regleringar vi inför (ex. att sänka bolagsskatten för att företag skall stanna i Sverige).

Människan arbetar, investerar tid, känslor, det gemensamma och sitt givande. Och när människan inte arbetar, på fritiden, då spenderar hon pengarna hon förvärvat. Och så plötsligt styr marknaden helt över människornas liv, vad vi begär, vad vi jobbar med, var vi bor, vad vi drömmer om till och med vad vi ber om. Och så mäts livet i pengar, pengar blir livets måttstock, dess genomgående värdesättare.

Detta, menar Goodchild, skapar illusioner om det moderna livet och bidrar till det han kallar för en ”pengarnas teologi”.  En teologi som kan ge människan illusioner av rikedom och frihet, att vi har pengar och är fria att göra vad vi vill med dom. Problemet är bara att då glömmer vi bort det komplexa system som är marknaden, att varorna vi är ”fria” att köpa också innefattar en långt mer komplex kedja av odlare, plockare, transportörer, mellanhänder o.s.v. Det finns en inbunden gemenskap, och ett ansvar, i människans handlande både med varor och med pengar, pengar som oftast skapas då någon tar ett lån på banken, pengar som alltså är förbundna med den som har tagit lånet och dennes risk och framtida återbetalning.

Och när pengarna blir livet måttstock, det genom vilket vi värderar, jämför och mäter livets beståndsdelar, så bidrar det också till en illusion av verklighet. Pengarna blir världen, framställs som en mer riktig och konkret värld än den komplexa värld vi lever i.

Men det är inte den värld vi skall leva i, det är inte den världen vi tillhör. Vi tillhör den komplexa världen, den som Gud har skapat och den som vi delar tillsammans. Frågan är inte OM vi skall leva i världen utan HUR vi kan leva i den utan att tillhöra den, hur skall vi förhålla oss till marknaden och pengar utan att göra det till något som styr våra liv iväg från Gud och varandra?

Sören Kierkegaard svarar:
”En rik kristen erinrar sig att hon äger inget förutom det som är henne givet och äger inget som är givet henne för evigt utan bara till låns, som ett lån, som anförtrodd egendom.”

Ludvig Lindelöf
Tankesmedjan Areopagen