Idag hade vi försäljning på jobbet. I några sammanhang under mars har jag frågat runt lite om prissättning. Vad är ett lämpligt pris på en handsydd påskhöna? Generellt sätter de flesta, och även jag, priset ganska lågt. En höna som på bilden tog vi 40 kronor för. (Alla pengarna gick till fasteinsamlingen.)

I ett reklamblad som kom i veckan finns virkade hönor i två storlekar att köpa för 59 respektive 79 kronor. Kanske är de handvirkade (kan man maskinvirka?), även om intrycket är massproduktion. I många pryl- och inredningsbutiker kan man säkert hitta formpressade eller gjutna hönor med i pris i storleksordningen 159 eller 259 kronor.

Men när något är hemmagjort förväntar vi oss att det ska vara billigt. Även när pengarna går till en fasteinsamling.

Det får mig att fundera på om vi borde uppvärdera vår egen kreativitet och förmåga att skapa och tillverka. Att vi värderar skickliga konstnärer och hantverkares alster högt, högre än våra egna alster är ju inte så konstigt. Eller en duktig designer. Men mycket av det som vi har runt omrking oss är ju inte tillverkat eller format med omsorg och tanke. Och nog finns det också ett särskilt värde i att själv skapa och framställa.

Kanske behöver det bli som med brödet. När jag var liten var hembakat vardagsmat, och ”köpebröd” något som var extra gott. Men nu är hembakat något som vi ofta värderar högt. Kan vi göra det samma med hemmagjorda prydnadskycklingar och stickade raggsockor?

 

Sara Blom

Tankesmedjan Areopagen