(English translation below)

Jag lärde känna Marcus när jag besökte hans Catholic Worker kommunitet, för snart två år sedan. Och häromdagen kom jag att tänka på honom igen.

Marcus är en person som nog många – även jag – skulle beskriva som speciell. I ordets bästa bemärkelse. Han klär sig inte som de flesta, pratar inte som de flesta och jag tror han vinnlägger sig om att inte passa in i den förväntade normen. Vid något tillfälle skulle han bemanna ett bord med information och försäljning för något projekt, utanför en medelklass kyrka. Då tog han på sig någon slags skjorta med krås. Ingen kunde tvivla på att han valt detta klädesplagg för att vara fin. Och på det sättet passade han in i normen. Alla kunde se att han tagit stundens sammanhang på allvar och klätt sig fin. Samtidigt var han sig själv och ifrågasatte normer och förväntningar.

Jag kom att tänka på detta när jag häromdagen behövde vara välklädd för en anställningsintervju, där jag representerade arbetsgivaren. Och inte hade jag en så underbar skapelse som Marcus, men jag valde en secondhand-jacka som jag tycker är superfin, och som i alla fall någon kan tycka är retrocool. I bemärkelsen välklädd faller den inom normen, men samtidigt faller den inom ambitionen att ha och köpa färre klädesplagg. Jag är långt ifrån ”där” ännu, men Marcus gav mig inspiration och visar på att det går att tänka på ”andra sätt”.

Sara Blom

Tankesmedjan Areopagen

 

I got to know Marcus when I visited his Catholic worker house almost two years ago. And the other day I thought of him.

Marcus is a person that you would probably – I would – special. In the best sense of the word! He doesn’t dress like most, doesn´t talk like most and I think he makes an effort to not fit in in the expected norm. At one time he was selling some products and giving out information about a project, outside a middleclass church. For this occasion he put on a strange shirt with some kind of frill. No one could doubt that he had chosen this garment to look his best. And in that way he did fit in to the norm. Everyone could see that he took the moment and context seriously. But at the same time he remained himself and questioned norms and expectations.

I thought of this the other day when I needed to look “well-dressed” for a job interview (me representing the employer). I didn’t have such a wonderful creation as Marcus had, but I wore a second hand jacket that I love, and that someone might find retro-cool. It is well-dressed, and as such meets the norm, but it also meets my ambition to buy and own less clothes. I am far from “there” yet, but I was inspired by Marcus who showed me that it is possible to think differently.