Aldrig får man vara riktigt nöjd, eller får man det? Får man vara nöjd?

Vi säger ibland att vi är bundna av jantelagen, den oskrivna lag som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt.

Och i debatten om sociala medier hörs ofta argumentet att ”man” bara får skriva positiva saker i sina statusuppdateringar. En ensam kväll framför gamla TV-repriser blir ”mys-mysig egen tid i favoritfåtöljen med tänt stearinljus, te och underbar bok. Livsnjuter”. Eller, även om ”man” inte ljuger, så skarvara man och lägger till, liksom redigerar sitt liv. I en krönika från 2009, men som fortfarande i perioder delas och läses, skriver skådespelerskan Mia Skäringer om lyckofasaden som tar död på oss. Några håller med, andra blir upprörda. ”Jag är faktiskt så här glad” skriver någon i en bloggkommentar. ”Det är politiskt inkorrekt att vara nöjd med ditt liv. Det är rent av provocerande. Klaga, annars är du inte normal och det är 100 % säkert att du ljuger dessutom.” skriver någon annan.

Och visst händer att jag själv tänker att det på något sätt skulle vara ofromt att vara nöjd, var jag nu kan ha fått det ifrån.

Det finns nog lite att reda ut.

Vi kan nog vara överens om att vi vill ha ett klimat där vi inte behöver förställa oss, oavsett om vi förskönar eller svartmålar. Att vi väljer att visa upp olika saker i olika sammanhang är väl alldeles naturligt, en del av mitt inre delar jag inte med någon annan än Gud, en del med nära personer, en del med alla. Men om någon känner sig pressad att skriva solskensuppdateringar på facebook när allt är nattsvart så är det mycket olyckligt.

Att framhäva sig på någon annans bekostnad, att lyfta sig själv genom att sänka någon annan, tycker jag är fel. Vi behöver bli bättre på att klappa oss själva på axeln, utan att det innebär en knuff på någon annan, och tvärtom: klappa andra på axeln utan att det behöver betyda att vi dissar oss själva. Det är inte ett nollsummespel, det här med nöjdhet och glädje.

Kan vi hitta någon vägledning i den kristna tron för nöjdheten? Är det kanske så att vi ska gå omkring och vara lite halvmissnöjda, eller i alla fall inte säga högt när vi är nöjda? Tvärtom!

I Första Timotheosbrevet står det ”Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda.” Här förspråkas förnöjsamhet och måtta. Vi ska inte sträva efter att ha allt, med mat och kläder ska vi vara nöjda. Att öva sin förnöjsamhet hjälper oss att känna glädje och tacksamhet. Tacksamhet är inget man pressar fram, tacksamhet är något man känner, för att man är nöjd, eller kanske mer än nöjd. I samma nytestamentliga brev uppmanas den som tillhör Gud att hålla sig borta från kärleken till pengar och viljan att bli rik.

”Att äta och dricka och finna glädje mitt i all sin möda – det är en gåva från Gud.” står det i predikaren. Och glädje är en av andens frukter som nämns i Galaterbrevet.

Så glädje och att vara nöjd är något bra. Och det finns att finna, inte i mer och mer, utan i det grundläggande och nödvändiga.

Sara Blom

Tankesmedjan Areopagen

 

(Tipstack till Michael Grenholm för bibelstället i Timotheosbrevet)