34888
Historiskt sett har kristendomen i Sverige en aura av färglöshet över sig, tänk på den karakteristiska kyrktanten, ofta porträtterad som en gråklädd (alternativt beige eller mossgrön) äldre dam med fotriktiga skor och stora glasögon. Hon som avsäger sig dans, sprit, sex, hasardspel, musik och annat som kan leda till moraliskt förfall. Eller tänk på det ”lutherska arvet” där plikten och arbetsvilligheten lägger sig som en grå dimma över vardagens glädjeämnen.

I Lukasevangeliet berättas det om när Jesus reste sig i synagogan i Nasareth och läste ur Jesajas bok om den kommande Messias, vars rike skulle komma med glädje och befrielse: ”Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”

Ibland uppför sig dock troende som om Jesus hade gjort ett radikalt annorlunda uttalande, ett som i allmänhet lovordade förmågan att gå upp tidigt på morgonen och arbeta hårt. ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att förkunna att alla lever enligt reglerna. Han har sänt mig att se till att alla slår sig ner och lever respektabla liv, arbetar mer och leker mindre, att alla växer upp.”

Och vi är många som är präglade i den ”lutherska andan” att sätta plikten framför leken, att betala räkningar i tid, lägga barnen barnen, och sig själv, i god tid inför arbetsdagar. Som en oxe spänd inför plogen med blicken fäst mot radens slut tar vi oss igenom dagarna, trampande i Jesu efterföljd.

Men vad har denne gråe Kristus med den Jesus vi känner från Nya Testamentet att göra? Den Jesus som börjar sin handling med en bröllopsfest och som regelbundet äter med ”syndare”. Han avslutar inte en lång dag av undervisning med ett förhör utan med en mirakulös middag med sina lärjungar. Han spolierar flera begravningståg genom att återkalla de bortgångna tillbaks till livet. Till skillnad från sin profetiske föregångare, Johannes Döparen, kom Jesus, ”och han äter och dricker” så mycket att hans kritiker kallar honom en frossare och drinkare (Matt 11:19). Det finns inget grått över denne Jesus. När han är närvarande får de blinda syn, de spetälska botas och de lama tar glädjesprång. Han är Kristus i full färg.

Tänk också på de bilder och berättelser Jesus använder för att beskriva Guds rike. Guds rike är som att hitta en skatt som är gömd i en åker. Det är som att komma till jobbet klockan 16 och få betalt för en hel arbetsdag. Det är som fadern so ordnar med en överdådig välkomstfest för den odåga till son som ångerfullt stapplar hem. Det är som med kvinnan som har tappat bort ett mynt och, efter att ha hittat det, ordnar med kalas för att fira.

Jag försöker följa den verklige Jesus, den som är i färg och inte den gråa Kristus. Jag lägger mig fortfarande i tid på veckodagarna och betalar räkningarna i tid. Men jag vet att Glädje bortom denna världens väggar har invaderat min ibland färglösa vardag, och gjort dess besvikelser små i kontrast till det starkt skinande ljuset från Guds närvaro och löften. Jag lever, trots allt, i nådens år från Herren.

C.S.Lewis skrev en gång ”Glädje tas på allvar i himlen.” Och glädje tas på allvar hos alla de som följer den uppståndne Kristus, Gud i tusen färger.

(Detta inlägg är en översättning och omskrivning av artikeln ”Christ in Color” av Thimothy L Hall, president Austin Peay State University.)

Ludvig Lindelöf
Tankesmedjan Areopagen