Jag har aldrig känt hat mot Marcus Birro, kanske har jag aldrig älskat honom heller. Jag känner honom inte och följer inte allt han skriver och gör. Jag läser en del då och då, tycker ibland det är bra, ibland dåligt, ibland intetsägande och ibland provokativt. I TV-programmet ”På spåret” har jag imponerats av hans allmänbildning. I samband med ett panelsamtal som jag arrangerade har jag träffat honom, han var trevlig och lätt att ha att göra med och lysande i panelen.

Kanske är jag då inte rätt person att fundera över vad jag gillar hos Marcus Birro, det är inte så svårt för mig. Men i alla fall.

Evangeliet utmanar oss att älska varandra, inte ”med tomma ord utan med handling och sanning” (1 Joh 3:18). Ändå går tongångarna i debatten höga också från kristna debattörer. Det gäller debatten om Marcus Birro och även debatten om Antje Jackelén. (Läs om hatet mot Marcus Birro och mot Antje Jackelén) Så länge det gäller sakfrågor så är det bra med debatt. Kanske kan även där debatten behöva sansas ibland. Men det är oacceptabelt med hårda ord, fördömanden och grumliga insinuationer när det gäller person. Ibland är det svårt att hålla isär sak och person, både för den som skriver och för den som läser, det bör den som skriver ha i åtanke.

Och nej, jag vill inte begränsa yttrandefriheten. Yttrandefriheten är viktig och ska värnas. Just därför måste var och en som använder sig av den också fundera över hur den används bäst.

Tillbaka till ämnet. Kan debatten gynnas av att vi konkret funderar över vad vi uppskattar hos varandra, också när vi inte håller med? Låt mig därför berätta om två saker som jag uppskattar hos Marcus Birro.

  • Jag gillar att han skriver om så många olika saker i sina krönikor. Spretigt skulle man kunna säga. Som ju tillvaron är. Ofta känns det också som att det är en relativt kort väg mellan tanke och text. Så som krönikor ska vara. Jag gillar det.
  • Jag gillar att han är öppen med sin alkoholism, och sättet han är det på. Genom det är han en bra förebild. Och han ser till att vi kommer ihåg att alkohol inte är att leka med.

Att älska, inte med tomma ord utan med handling och sanning, kan innebära att konkret hos varje människa hitta sådant som man tycker om. Det betyder så klart inte, att man inte kan kritisera eller bemöta eller ifrågasätta, men då bör strävan vara att göra det på ett kärleksfullt sätt.

Sara Blom

Tankesmedjan Areopagen