I dagens nummer av Kyrkans tidning skriver Tryggve Mettinger, professor emeritus i GT, en insändare där han uppmanar Sveriges biskopar att redovisa sin tro på Jesu uppståndelse, Jesu återkomst och evighetshoppet (http://www.kyrkanstidning.se/debatt/tror-biskoparna-pa-uppstandelsen-och-jesu-aterkomst). Det handlar om att biskoparna ska tro t ex att Jesus rent faktiskt, kroppsligen, uppstod från de döda.

När jag hör kristna tala om tro på detta sätt blir jag förvirrad. Jag tror att jorden är rund, att min cykel är svart, att mitt köksbord är fyrkantigt, att Napoleon faktiskt existerat som historisk person osv. Men sällan funderar jag på det. Tro i den meningen spelar ingen roll i mitt liv.

Däremot skulle jag kunna skriva en del om min tro på kärleken. Jag tror inte att kärleken finns i någon fysisk, faktisk mening. Kärleken finns på ett annat sätt än en stol eller en sten. Kärleken är en mänsklig erfarenhet. Att tro på kärleken är ett val att leva i förtröstan på att kärleken till sist blir en erfarenhet också för mig. Att i varje situation försöka välja det kärleksfulla alternativet. Att tro att kärleken till sist övervinner hatet. Att inte ge vika för likgiltighet och hopplöshet. Att sällan lyckas med allt detta, men ändå inte sluta att vilja försöka.

Livet känns emellanåt tomt och meningslöst, ja kanske det rentav är så jag oftast känner det innerst inne. Men för egen del kan jag bara säga att om jag någon gång har känt det på något annat sätt, så har kärlek haft med saken att göra. Finns det något annat värt att leva för, värt att kämpa för?

Jag tror inte att kärleken finns. Jag tror att kärleken är grundvalen i mitt liv, i den mån mitt liv är något att ha. Kort sagt, jag tror på kärleken.

Jag har alltid trott att kristendomen handlar om tro i den meningen. Jag är också förtjust i den bibliska idén att Gud är kärleken. Vill du finna Gud är det där du ska leta. Här och nu, bland dina medmänniskor.

Jag är inte lika övertygad om att vår salighet hänger på att vi lyckas tro, att osannolika saker rent faktiskt har inträffat. Tro i den meningen har jag svårt att bygga mitt liv på.

Olof Bäckersten, Tankesmedjan Areopagen