Biskopens teologdag 2013 hade temat Mission, ett tema som är lika intressant som det är svårt. Intressant för det är ju en del av kyrkans och församlingens grundläggande uppdrag som främst handlar om hur vi kommunicerar utåt, hur vi undervisar inåt och hur vi möter de som inte är medlemmar av våra församlingar.

teologdag
Svårt då det är ett ord med tvivelaktiga konnotationer. Framförallt genom den klassiska synen på mission, det kolonialistiska, maktcentrerade synsättet med en klar och tydlig under- och överordning, som ingen visserligen står för längre, men motviljan mot ordet tror jag finns kvar även idag.

Men hur skall då församlingens grundläggande uppgift formuleras och utlevas i dagens Sverige 2013? Den frågan hade jag faktiskt gärna diskuterat mer. Att hela stiftets präster och teologer får ett tillfälle att samlas helt utan att faktiskt diskutera frågan för dagen med varandra känns något märkligt. Att vi inte får tillfällen (förutom de raster som fanns) att diskutera ämnet, att lyfta upp exempel, att tala om budskapet vi vill missionera med och på vilket sätt detta görs bäst är lite märkligt. Som det är nu fick vi enbart lyssna på föreläsningar som, förhoppningsvis dröjer sig kvar, men som också löper stor risk att försvinna ur våra huvuden under förskolehämtningen eller middagshandlingen på vägen hem.

Nu tror jag visserligen att föreläsningarna kommer dröja sig kvar, och det är framförallt två av de fyra under dagen som jag vill lyfta upp här. Det första av Hans Leander som föreläste om sin avhandling ”Discourses of Empire”) samt Pekka Mellergård (Överläkare, fd rektor för ÖTH och redaktör för Nod) som föreläste om religionens roll i det framtida Sverige. (något han diskuterat tidigare som en del av arbetet med framtidskommissionen).

Hans Leanders föredrag tog sin startpunkt i diskussionen om missionens tvivelaktiga historia då hans arbete är en läsning av Markusevangeliet från ett postkolonialt perspektiv. Utifrån en förståelse av den europeiska självbilden och imperiebyggandet under kolonialismen har han studerat Markusevangeliet och hur det uttrycker det judisk-kristna motståndet mot romarriket.

Det Leander framförallt kunde skönja i Markusevangeliet var en rörelse som gick från avståndstagande till förhandling. Det är alltså inte en helt antiimperialistisk Jesus som målas upp hos Markus utan det finns tveksamheter och öppningar för att även omfamna delar av den omgivande kulturen. Det finns helt enkelt ett förhandlingsutrymme (Den syrisk-fenikiska kvinnan, ”Ge kejsaren det som tillhör kejsaren” o.s.v.) mellan Jesus och det romerska imperiet i Markusevangeliet.

Och detta förhandlingsutrymme med den omgivande kulturen lyftes senare (dock ej explicit) upp i Mellergårds föredrag. För kyrkan står egentligen i samma läge idag som kyrkan gjorde år 70, tiden då Markusevangeliet skrevs. Kyrkan erkänner en annan härskare än vad det dominerande imperiet som har tagit makten över oss gör; vi är, liksom judarna var, belägrade av den omgivande kulturen, dess sjukdomar, dess lösningar, de mål och meningar som den omgivande berättelsen sätter upp åt oss.

Mellergård visade (mest med statistik och siffror) att det finns ett förhandlingsutrymme för kyrkan i dagens, och framtidens, samhälle. I det postsekulära samhället som kan skönjas bakom knuten, där staten är sekulär (alltså inte bunden till någon enskild religion) men samhället tillåts påverkas av de religiösa människor som är en del av det, har kyrkan en viktig roll. I ett samhälle där 45% ”tror på Gud”, men där samtidigt allt fler mår sämre, framförallt psykiskt. I ett samhälle där många söker någon form av andlighet men endast erbjuds neobuddhistisk (kolonialiserad) andlighet för att dämpa symptomen av den sjukdom som är vårt samhälle.

När andligheten, liksom människan, blir en handelsvara på marknaden, där har vi som kyrka ett förhandlingsutrymme. Vi kan, tillsammans, försöka hitta en lösning på samhällets problem. Vi kanske inte har lösningen, men vi har erfarenhet av anti-imperalistisk kamp, vi har erfarenheten av att leva i två världar, att ge kejsaren det som tillhör kejsaren och ge Gud det som tillhör Gud. Vi har också en annan berättelse att erbjuda, en berättelse som inte handlar om det värde vi får på marknaden, utan det värde vi redan har. En berättelse som handlar om frihet, om ärlighet och en värld i fred. En berättelse om skapelsen och frälsningen.
Ludvig Lindelöf
Tankesmedjan Areopagen