Tidningen Dagen har gjort en sökning på hur många gånger ordet ”Gud” nämns i riksdagsmotioner under 2012/13 (innevarande riksmöte). Det visade sig var ett 50-tal gånger, och då har man räknat bort t.ex. ”stormen Gudrun”.

Som tidsdokument är detta inte ointressant. I artikeln finns också en sådan analys.

När det gäller om Gud ”finns med” i politiken är det ett mindre lyckat mått.

Det naturliga sätt som min tro tar sig politiska uttryck är att jag formas i mina åsikter av min tro. Genom t.ex. bön, reflektion och bibelläsning påverkas min syn på världen och mig själv. För mig är det en viktig del när jag formulerar mig i olika politiska frågor.

Den politiska debatten behöver präglas av mångfald. Därför behöver vi formulera oss på sätt som är tillgängliga för alla, och som kan bemötas, kritiseras, bejakas eller förkastas av alla. Oavsett tro. Ett rent ”inom-kristet” språk är därför inte lämpligt.

Å andra sidan behöver vi också vara öppna med våra motiveringar och drivkrafter, och att dölja sin tro och övertygelse skulle också vara olyckligt. Vi kan alla anstränga oss för att försöka förstå – även om vi inte delar- någon annans utgångspunkt.

Jag tror att kristen tro i stor utsträckning handlar om sådant som vi kallar politiska frågor, t.ex. frågor om rättvisa och fred, om människovärde, och om att ta hand miljön. Därför är jag övertygad om att Gud bör ”finnas med” i det politiska samtalet. Om ”Gud” explicit nämns är däremot inte ett mått på det.

 

Sara Blom

Tankesmedjan Areopagen