Tankesmedjan Areopagen vill ge teologiska perspektiv på aktuella samhällsfrågor. Idag har det varit midsommarafton. Vilka teologiska implikationer kan man hitta i en högtid som kretsar kring jordgubbar, inlagd sill och alkohol?

De flesta av våra högtider har en tydlig kyrklig förankring. Men just midsommarfirandet är påtagligt befriat från kristna influenser. Här har svensken själv fått bestämma, och det hela har kommit att kretsa kring mat, dryck och vackert väder. Och för barnen kanske någon dans kring majstången.

Jag försöker bara beskriva hur jag uppfattar firandet, men märker att det jag skriver kanske låter nedsättande. Som om jag menar att svenskens enkla nöjen är för futtiga för min smak. Det beror väl på att jag glömt nämna det som midsommarfirandet sannolikt bottnar i, nämligen svenskarnas omättliga behov av sommar. Midsommar fungerar väl som en sorts övergångsrit till det stadium svenskarna intar i semestertider. Det är oss väl unt.

I luthersk tradition har vi talat mycket om arbetets betydelse (arbetet som ett Guds kall till samhällstjänst). Av förklarliga historiska skäl finner man inte samma teologiska intresse för semestern. Just midsommar kanske är en lämplig tid att fundera kring en sommarlovs- och semesterteologi?

När jag nu råkade nämna spriten inledningsvis: För de barn som växer upp med alkoholiserade föräldrar är sannolikt midsommarafton en av årets värsta dagar. Det tål också att tänkas på.

 

Olof Bäckersten, tankesmedjan Areopagen