I gårdagens Kyrkans Tidning (13/6) står det att läsa om Margareta Winberg (f.d. vice statsminister) och hennes ”comeback i kyrkan”. Enligt tidningen skall hon ställa upp i valet till kyrkofullmäktige i Östersund i höst. Om sitt eget engagemang i kyrkan säger hon följande: ”Jag är inte troende, men de värderingar som kyrkan står för är bra och de vill jag gärna arbeta med.”

Är inte detta något av ett problem? Att kyrkan har förtroendevalda på ledande positioner som faktiskt inte delar kyrkans grundläggande värderingar? I det dokument som ju reglerar kyrkan, Kyrkoordningen, står det att läsa i första avdelningen att : ”

Den kristna kyrkan bekänner en enda Gud – Fadern, Sonen och den heliga Anden – som skapar, frälser och ger liv. Svenska kyrkan är en del av den världsvida kyrkan och delar den kristna bekännelsen och lovsången till en treenig Gud.”

En kristen bekännelse som alltså inte delas av de som förväntas leda och styra vår egen kyrka? Är inte det ett större hot mot exempelvis den lutherska gemenskapen än den splittring som nu uppstått mellan olika lutherska kyrkor som faktiskt ändå bekänner samma treenige Gud? Finns det inte ett grundläggande problem i att politiken tar bakvägen in i kyrkan istället för att kyrkan tar den politiska kampen utifrån sin egna bekännelse?