I Göteborgs Fria Tidning är det idag ett uppslag om köttätande och klimatpåverkan (endast i papperstidningen). Man redogör för en ny forskningsrapport från Chalmers. Och en av forskarna, Fredrik Hedenus, säger i tidningsartikeln:

– En del säger att maten står för en liten del av utsläppen, visserligen stämmer det att fossila bränslen är det största problemet, men det är väsentligt enklare att ställa om matkonsumtionen än att få övriga utsläpp till noll.

Jag har nu varit vegetarian i drygt två år. Jag blev vegetarian främst av miljöskäl, och rättviseskäl (att maten ska räcka till alla). Från början ville jag ”bara” minska min köttkonsumtion och provade några olika sätt. Att vara lunchvegetarian som köpte hämtmat och åt på jobbet gav lite begränsad variation. Att försöka äta mer vegetariskt, någon gång i veckan, gick så där. Ofta stod jag och tittade i kylskåpet och tyckte att vi ”inte hade någon mat hemma”. Så en utlösande faktor att bli vegetarian var för mig att det var enklast så. Om det inte fanns kött hemma fick jag liksom klara mig med det andra. Och visst –i början var det lite klurigt. Nya recept. Och ofta pasta med nån röra. (I och för sig åt jag ofta det när jag åt kött också.)

Men ganska snabbt så blev det vardag. Och inte så stor skillnad. Det tar lika lång tid att laga mat. Det blir pizza nån gång i månaden. Ibland blir det mackor. Ibland är maten mindre lyckad. Oftast tycker jag om det jag lagar. Ungefär som det var tidigare också. Så även på det personliga planet är omställningen lätt, i alla fall enligt min mening. Och , nej, fast jag alltid tidigare tyckt mycket om kött så saknar jag det inte alls.

Sara Blom

Tankesmedjan Areopagen