Jag har funderat en del på Kristi himmelsfärd. Det har ju varit den tiden på året. Jag tycker att det är en av bibelns mest besynnerliga händelser.

Nya testamentet talar en del om att Jesus uppstod från de döda. Katastrofen var att Jesus dog, men sedan uppstod han och allt blev som förr. Jesus går runt bland människorna på jorden igen och kan ställa allt till rätta. Det är åter frid och fröjd.

Men efter några dagar försvinner Jesus upp bland molnen. Människorna lämnas åt sitt öde utan en frälsare som tagit kroppslig gestalt här på jorden.

Då är vi väl tillbaka på långfredagen igen. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?

Jag har svårt att förstå den teologiska poängen med en sådan berättelse. Vad skulle vi med en kroppslig uppståndelse till, om den bara varade några dagar?

Hade det gjort någon skillnad teologiskt om Jesus hade varit kvar i dödsriket, och tagit sig direkt därifrån till himmelriket? Det är väl så de flesta kristna tänkt sig att deras egen uppståndelse skulle gå till.

Alltid när kristna pratar med glädje om Jesu uppståndelse tänker jag att han ändå inte finns kvar. Inte på det sättet som den kroppsliga uppståndelsen rimligen borde ha inneburit.

Olof Bäckersten, Tankesmedjan Areopagen