6a638c122ff311e2b8031231380e74d1_7I veckans DN har Katrine Kielos skrivit en viktig artikel om maskulinitet och feminitet i förhållande till klimatförändringen. Hon menar i artikeln att en av klimatfrågans mest centrala komponenter är idén om ”offer” och ”att offra sig”, att det krävs någon form av offer från vår sida för att förändra vårt förhållande till ekologin och vårt utnyttjande av världens resurser. Vidare menar hon att vi i vår kultur har satt det uppoffrande på den feminina sidan av mänskligheten. Att det är en feminin egenskap att vara uppoffrande, att ge upp sig själv för andra.

Det maskulina, eller manliga, förhållningssättet däremot skulle vara ett mer ”aktivt” bidragande till förändring. I det här fallet att uppfinna miljövänligare fordon och maskiner, att uppfinna bättre sätt att utnyttja världens resurser. Kort sagt: allt annat än ett uppoffrande. Det ”manliga” förhållningssättet bygger således inte på förändring av oss själva utan förändring av tekniken. Trots att det är just den tekniska utvecklingen som lett till överflödet som hotar vår värld.

Och det riktigt problematiska kliver in när vi betänker att mannen är samhällets norm. Eller som Kielos skriver:

”Det stora problemet med patriarkatet är att det skapar ett språk som gör det omöjligt för oss att prata om helheter. Vi delar upp den mänskliga upplevelsen och kallar vissa delar för ‘manliga’ och andra för ‘kvinnliga’. Sedan skapar vi över- och underordning mellan dessa.”

Och det är denna över- och underordning som också gör det ekologiska problemet olösbart eftersom ”människor inte vill ändra sina livsvanor”, ”människor vill inte skära ner på den standard de har uppnått”. Märk väl att mannens förhållningssätt här plötsligt blev det allmänmänskliga. Den patriarkala normen håller fast vid mannen som människans norm.

Det är en intressant analys Kielos för fram (och kan den inte också överföras på ekonomin, oviljan att förändra våra villkor, att offra vår standard och omöjligheten att ändra systemet?) och om vi överför Kielos tes ”Klimatförändringen är en man” till teologiska termer så så landar vi ju rakt i Mary Dalys klassiska uttalande ”Om Gud är man så är mannen Gud.”

Kyrkan har de senaste åren jobbat mycket med ekologiska och teologiska frågor i förhållande till nya tolkningar av skapelseberättelsen. Och dagens feminist- och ekoteologer borde kunna bidra till en fortsättning och fördjupning av denna analys.

areo_ludvigLudvig Lindelöf, Areopagen