På förstasidan i Dagens Nyheter finns inte mindre än fyra artiklar framlyfta som på något sätt är kopplade till religion. Det är Eddie Izzard som för humorn till en ”andlig nivå”, Det är Benny Andersson som skall medverka till att spela in ett ”häxdrama”, Det är en krönika med titeln ”Mammon har tagit Guds plats i vår syn på världen” samt en artikel om Socialdemokraten Omar Mustafa som tvingats lämna partistyrelsen, delvis på grund av hans muslimska tro och engagemang. Fyra artiklar som lyfts fram som på något sätt berör religion, tro och andlighet. Är detta ett tecken på religionens återkomst? Låt oss se efter.

I en recension av Eddie Izzards standup-show i Stockholm används citatet ”andlig humor”. Det andliga verkar dock vara att Izzard talar om religion i vid mening och framförallt ”allas behov av att tro på något.” Möjligtvis handlar det om en analys av en sorts andlighet. Men knappast religion i sig eller ett uttryck för det religiösas återkomst i den artikeln.

I krönikan av Maria Schottenius om att Mammon har tagit Guds plats så verkar det hela handla om att Schottenius en gång var i Norge och fick motorstopp. Hon vände sig då INTE till kyrkan (!) utan sökte hjälp på flygplatsen istället. Hon menar vidare att förr i tiden vände sig ju resande till kyrkan för att få hjälp eller övernattning. Det gör dom inte längre. Därför har Mammon ersatt Gud i vårt tänkande. För kyrkorna kan inte ordna med hyrbilar?

Hon skriver dessutom att kyrkan en gång i tiden hade samma ritualer och böner överallt. Att ”bibelorden och budorden som lästes var desamma i Rom som i Skara”. Mig veterligen används fortfarande bibelns budord och de gamla bönerna överallt i kyrkan. Men Schottenius vet kanske något som jag inte vet.

Krönikan avslutas med att Schottenius anser att kyrkan kan utmana Mammon genom att vara till andlig och praktisk nytta för de som drabbas av pengarnas makt. En förvirrad avslutning på ett förvirrat resonemang. Jag kan förstå Schottenius längtan, en längtan efter en andligare tid (hur ”andligt” det nu var på medeltiden…) En längtan efter enkelhet, efter övertygelse. Men hon förskjuter den längtan på kyrkan och blandar sen ihop äpplena med päronen, slänger in några apelsiner och får så en fin fruktsallad i slutändan.

Bakom rubrikordet ”Häxdrama” döljer sig en artikel om att musikanten Benny Andersson och son finansierar filmatiseringen av ungdomstrilogin ”Cirkeln”.
– ”Jag tycker att det är fantastiskt bra att det handlar om unga kvinnor och deras strävan efter att lösa problem tillsammans” säger Andersson. Inte heller här verkar det vara det religiösa/mytologiska som står i fokus, mer än som en fond för en historia om unga kvinnor som löser problem tillsammans.

Så det enda som egentligen har något med religion att göra från DNs förstasida är väl Omar Mustafa som muslimsk troende och religion definierad som ett problem.

Så vad lär vi oss då? Att religion används som ytlig fond i krönikor, humor och häxdramer. Men när det handlar om politik, eller vardagen så är religion mer ett problem än en tillgång. Mer något som måste navigeras undan än lyftas fram. Mer något som behöver diskuteras än tas för självklarhet.

Religionens återkomst? Ja, men enbart som existentiell fernissa för kultursidorna.