För ett par veckor sedan publicerades i Dagen en debattartikel skriven av Susanne Rappmann och mig, Arbetsgivare missar kompetens. Vi lyfte fram tre viktiga anledningar till varför Svenska kyrkan, och andra arbetsgivare, bör anställa en person med funktionshinder. Sen har det varit väldigt tyst. Inga kommentarer på Dagens hemsida, inga repliker eller reaktioner vad jag har sett.

När man skriver en debattartikel vill man väl oftast förändra något, och för att förändringen ska ske vill man att det ska bli lite debatt och diskussion. Så tänker jag. Och när det inte blir det, kan man ju undra varför. Är det så att alla håller med? Har vi slagit in öppna dörrar, predikat för de redan omvända? Eller är det så att många inte håller med, men det vill man inte säga högt? Eller, är det så att funkis-frågor är det ingen som bryr sig om?

Under tiden fortsättet det att vara svårare för en person med funktionshinder att hitta ett jobb, och Svenska kyrkan fortsätter att vara en plats där de som ”gör och talar” oftast är personer utan funktionshinder, personer med ”temporarily-abled-bodies” för att låna ett uttryck från diskursen om funktionshinder.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen