Söndag för en dryg vecka sedan skrev Elin Grelsson Almestad en omfattande artikel i Göteborgs-Postens kulturdel om predikan. Hela texten finns att läsa på skribentens blogg. Under ett par veckor har hon lyssnat på många söndagspredikningar, och hon ger både ris och ros. Analysen är skarp och hon tecknar en bild av predikans tillstånd i våra kyrkor som jag tror att många känner igen. Bl.a. skriver Grelsson Almestad:

Lyckas predikningarna säga någonting relevant om vår tid? Finns här någonting annat än de plattityder och den individualism som påpekats? Svaret på båda frågorna är ja, men få lyckas.

 

Det är en angelägen text vi fått att ta del av.

Trots att predikningarna sker i det offentliga är de något som vi sällan talar om, varken predikolyssnare emellan eller predikanter emellan. En väg att förbättra kvalitén på predikningarna är om vi, både predikolyssnare och predikanter, pratade om det vi hör och säger. Det vore önskvärt om vi förde ett samtal om predikningar, om frågor som vi inte fick svar på, om vinklingar som inte berördes, om det som sa något väsentligt till oss, om det vi hade kunnat vara utan, om det lägger sten på börda och om det som styrker oss i vår tro och i våra liv. När nu Elin Grelsson Almestad lyfter frågan med predikans ärende och kvalitet, kan det vara en uppmuntran till oss alla att tala om det vi hör och om det vi säger.

Grelsson Almestad beskriver två skilda sätt på vilket predikanterna berör bibelorden och samtiden. Kort kan det beskrivas som ett mer aktivt sätt, där det uppmanas till mänsklig aktivitet och ett mer passivt sätt där relationen till Gud är i centrum. Det är möjligt att uppdelningen förstärkts genom Grelsson Almestads analys. Men i huvudsak tror jag att den speglar både hur vi ofta talar och hur vi ofta uppfattar det som sägs.

Det är olyckligt när vi polariserar mellan mänsklig aktivitet och utgivande, och förtröstan på Gud och kontemplationen. Alltför ofta gör vi predikanter det, kanske för att kontraster ger ett bra flöde, kanske för att vi tror så eller kanske för att vi inte tänker efter, jag vet inte. Men min kristna tro är en tro på en Gud som är ordentligt engagerad i världen. Och en syn där tro och handlingar går hand i hand.

Grelsson Almestads text utmanar mig som predikant att inte falla för lätta polariseringar. Och framförallt utmanar den mig som predikolyssnare och som predikant att söka ett samtal om predikans innehåll och ärende.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen