Läser i Kyrkans tidning att Gullholmeborna ska ha en hummergudstjänst på söndag (artikeln finns här). Bakgrunden är naturligtvis att hummerfisket startar på måndag, en stor händelse för somliga här på västkusten. För inte så länge sedan handlade det om ett hårt slit för livets nödtorft. Idag är hummerfisket för de allra flesta en hobby; ett välkommet avbrott i höstlunken. Men själva fisket bedrivs i princip på samma sätt som förr.

Det är en strålande idé att fira gudstjänst med anledning av något som verkligen angår människor. Säger jag som själv planerar att ge mig ut på måndag.

Men det är också lite typiskt att också denna gudstjänst har så tydliga band till en tid som inte längre finns. Många bohuslänningar har en speciell relation till fisket, den näring som släkten levt av i urminnes tider. Hummerfisket blir ett tillfälle att hålla en sporadisk kontakt med sina rötter. Och de flesta har nog intrycket att förfäderna var påfallande kyrkliga. Så då passar ju en gudstjänst bra inför hummerfisket.

Jag har alltså inget alls emot idén. Det bara slår mig att kristendomen ofta har starka band till det förgångna. Till det som redan är passé.

Samtidigt kan man konstatera att hummerfisket fortfarande intresserar många. Ibland lever det förgångna vidare med oförminskad relevans.

Olof Bäckersten, Tankesmedjan Areopagen