Idag har journalisten Dawit Isaak suttit fängslad i Eritrea i 4000 dagar, utan rättegång.

facebook bjuder journalistförbundet in till att reflektera över vad vi har gjort dessa 4000 dagar. För att inte glömma, inte sluta kämpa, och inte sluta hoppas tänker jag.

Vid några tillfällen har jag reflekterande sett bakåt i livet och funderat över viktiga händelser, möten som betytt något särskilt, och också över Gud i mitt liv. Att nu göra det och spegla mig själv i Dawits öde ger ytterligare perspektiv.

Under 4000 dagar har jag lästen teologiutbildning, och vigts till präst i Svenska kyrkan. Jag har haft tre olika arbetsplatser, på en utav dem lärde jag känna flera personer som känner Dawit, han arbetade en tid i Domkyrkan i Göteborg. Jag har flyttat, fått nya intressen i livet, blivit så gammal att jag inte längre vill bli kallad ung. Några mig närstående personer har gått bort, andra har fötts. Jag har lärt känna personer som jag inte visste vilka de var för 4000 dagar sedan, men som nu är viktiga i mitt liv. Jag har blivit arg och besviken många gånger, men också glad, överraskad och lättad.

Jag kan inte fånga dessa 4000 dagar, nästan 30% av mitt liv.

Låt oss inte glömma bort att det sitter en svenska journalist fängslad utan rättegång. Vad var och en av oss kan göra är begränsat, men vi kan minnas, påminna varandra, bild opinion, värna och arbeta för pressfrihet och yttrandefrihet. Och vi kan be och hoppas.

4000 dagar, varje dag är en dag för mycket!

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen