Efter att ha följt punkbandet Pussy Riots öde, hör vi nu om en ung flicka i Pakistan som arresterats för hädelse. Men vem är det egentligen som hädar? Den som sa det var det.

Om Pussy Riot skriver Amnesty att man ser ”alla tre [som] samvetsfångar, som enbart fängslats för att de med fredliga medel uttryckt sina åsikter”. Läser också Elena Namlis text på svt-debatt och tycker att hon gör många poänger. Naturligtvis är frågan komplex. Och lever vi i en tid då man måste skandalisera för att kunna kritisera och nå fram till andra för att få stöd till sin sak? Bryr vi i väst oss först när det kan bli svarta rubriker med laddade ord?

Att det av många anses fel att kränka människor i deras tro är i grunden något gott. Men det får aldrig bli en täckmantel för att inte kunna kritisera, eller för att tro kan ta sig olika uttryck. Den sång som Pussy Riot framförde var i formen av en bön. Ett annat kristet uttryck än patriarkens. Prästen Tobias Herrström har skrivit om att punkbandet läser Bibeln bättre än patriarken.

I fragmentarisk rapportering (här, här och här) med olika faktauppgifter (t.ex. om flickans ålder) har vi nu senast hört om en ung (kanske 11årig) kristen flicka som gripits för att hon ska ha bränt ark med koranverser. Aljazeera berättar också att Pakistans lag om hädelse, som innebär risk för dödsstraff för den som förolämpar profeten Muhammed eller Koranen, är kontroversiell. Men också att försöka att ändra lagstiftningen har mötts med våldsamt motstånd, förra året dödades två politiker som uttalats sig mot lagstiftningen.

Det finns naturligtvis mycket som kan uppfattas som hädelse som kan och bör vara olagligt, som vandalism, skadegörelse, stöld, diskriminering och hets mot folkgrupp.

Men att säga något sårande om någon annans tro, oavsett hur sårande, oavsett hur fel och olämpligt, kan aldrig vara skäl för flera års fängelse eller rist för dödsstraff. Yttrandefriheten måste gälla. Liksom religionsfriheten, där vi kan tolka vad som är heligt och rätt att göra mycket olika.

Den som sa det var det. Att otillbörligt och oproportionerligt hårt straffa någon för hädelse tänker jag gör den som straffar till en hädare. Jag tror inte att Gud äras för att någon som sjungit en i någras ögon olämplig sång fängslas eller att ett barn som eventuellt eldat på en för många helig skrift grips och åtalas. Den som sa det var det.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen