Visst är det självklart – att vara blind är ingen metafor!

Jag vet det så väl och ändå hör jag mig sjunga var och varannan vecka ”Jag kommit hem, jag vilsen var, var blind, men nu jag ser”. (Sv Psalm 231:1) Inte sällan har jag bett Gud om öppnade ögon.

Spelar den någon roll? Alla förstår väl att det bara handlar om bildspråk. Visst är det så, men ändå lämnar mig inte oron. För språket, orden och bilderna – det är våra verktyg för att beskriva den värld vi lever i. De är inte oskydiga beteckningar på en objektiv overklighet, nej de är värdeladdade – och hur ofta är metaforer som att vara ”blind” eller ”döv” positivt laddade? I vardagligt tal, mycket sällan…

På söndag är den gammaltestamentliga läsningen hämtad från 3 Mosebok 19. Där står det bland annat:

” Du skall inte förbanna en döv och inte lägga något i vägen för en blind…”

Kanske kan jag inte undvika att sjunga med i psalmen,  men det jag själv säger, skriver och ber – det kan jag definitivt påverka. Har du också den makten? Använd den!

Susanne Rappmann, präst i Värö, Bua och Stråvalla