I dagens nummer av Svensk Kyrkotidning finns denna artikel om Tankesmedjan Areopagen som Sara skrivit.

Tankesmedjan Areopagen är född ur längtan och erfarenhet. Längtan efter fler teologiska perspektiv i det offentliga samtalet och fler kristna och kyrkliga röster. Erfarenheten att tiden sällan räcker till att få iväg den där debattartikeln som man tänker någon borde skriva eller svara på någon annans inlägg, än mindre reflektera teologiskt kring aktuella frågor som man tidigare inte tänkt så mycket kring. Genom att skapa ett nätverk för teologiska perspektiv och samtal vill vi sporra och inspirera varandra, och skapa tid för att göra det. Vi tror också att kvaliteten gynnas av att vi är flera som reflekterar tillsammans.

Inte först

Vi är inte först med denna idé, och förhoppningsvis inte sist heller. Just nu är vi inne i en uppbyggnadsprocess, och vet inte till fullo hur projektet kommer att utvecklas. Här berättar jag något om den processen och en del av de reflektioner som vi gjort eller står inför.

Vilka är då ”vi”? Tankesmedjan Areopagen leds av mig, Sara Blom, som tillsammans med Olof Bäckersten är medarbetare i smedjan. Medarbetarna är tänkta som spindlar i nätet och styrgrupp för arbetet. På sikt tänker vi att det borde vara några fler medarbetare. Endast två medarbetare kan vara sårbart och två som arbetar tillsammans riskerar också att bli för tajta, och kanske för samspelta så att bredden förloras. Vidare finns en teologisk referensgrupp med 20 personer. Alla är teologer med hemvist i Svenska kyrkan. När gruppen formades var det de två grundläggande kriterierna. I praktiken har det medfört att många, men inte alla, är anställda i Svenska kyrkan och att många, men inte alla, är präster.

Organisation

I dagsläget har vi ingen formell organisation och det finns ingen som står bakom eller stödjer finansiellt. Det ger naturligtvis en otrolig frihet. Det finns inget stöd som någon kan dra tillbaka om något som skrivs eller sägs inte skulle falla finansiären på läpp. Och inte heller kan vi sägas gå någon annans ärenden för att de ger oss pengar. Men helt utan organisation tror vi inte att vi kan vara på sikt. Och att inte ha finansiering innebär också att alla insatser sker ideellt, vilket påverkar den tid som det finns för de inblandade i projektet. Finansiering skulle innebära tid.

En smedja helt utan sammanhang blir också konstigt. Vi ser Svenska kyrkans sfär som vårt sammanhang, den bredd som finns i vårt nätverk korresponderar väl med Svenska kyrkans bredd. Geografiskt har vi en hemvist i Göteborgs stift.

Teologisk bredd

Ett medvetet karaktärsdrag för Tankesmedjan Areopagen är att den spänner över Svenska kyrkans teologiska bredd. Någon frågade mig hur bred, och jag svarade så bred som du kan tänka dig. Carina Etander Rimborg beskrev i en kommentarstråd hos Kyrkans Tidning areopagen.se med orden ”enormt stor bredd bland sina skribenter”.[1] Om man tittar till de olika etiketter som florerar i Svenska kyrkan, eller om man ser till de inomkyrkliga frågor som varit uppe till debatt så har vårt nätverk en stor bredd. Vi ser det som en stor tillgång och möjlighet. Och vi förenas av en önskan om det goda samtalet och det teologiska perspektivet i debatten. Jag kan inte göra mig till röst för alla i nätverket, men jag anar att många, liksom jag, också ser etiketterna som begränsade. Och bara för att man tycker olika i en viktig fråga behöver man inte vara oense i andra viktiga frågor.

De som finns med i nätverket är alla öppna för att samtala med andra, också med den som tycker annorlunda. Att tycka olika och ha olika ingångar i aktuella frågor, olika teologiska kompetenser och profiler ser vi som en tillgång. Teologin är till sin karaktär sådan att vi faktiskt inte vet vad vi tycker förrän vi har tänkt efter. När vi tänker efter är det bra att olika perspektiv bidrar. Jag tror även att kvaliteten blir bättre i och med att den text som ett samtal så småningom kan leda fram till redan har stötts och blötts också av den som inte håller med. En förhoppning är också att den teologiska bredden kan bidra till texter där många kan uppskatta frågeställningen och den teologiska reflektionen även om man inte håller med om slutsatserna.

Smedje-karaktären

För hålla med behöver man inte göra. När man tänker på de tankesmedjor som finns så är flera mer samstämmiga i sina utgångspunkter än vad vi är, eller framför en gemensam linje. Timbro ska t.ex. ”bilda opinion för marknadsekonomi, fri företagsamhet, individuell frihet och ett öppet samhälle”.[2] Och Seglora smedja skriver inlägg undertecknade med just ”Seglora smedja”.[3] Det ger naturligtvis en tydlighet, som det offentliga samtalet ofta kräver.

Men vi har valt ett annat förhållningssätt. Vi tror att vi kan möta den tydlighet som t.ex. krävs i en debattartikel, och samtidigt bidra till en ökad komplexitetsgrad. I en samlad bild av vad som kommer från oss får man gärna se flera perspektiv och infallsvinklar. Inte minst nyare medier som bloggen gör sig utmärkt för detta ändamål.

Vi har valt en modell där det är personer som står bakom det som sägs eller skrivs. Var och en står för sina egna texter, alla texter är underskrivna med namn. De som är med i nätverket bejakar idén med tankesmedjan, men behöver inte hålla med om de slutsatser, åsikter eller uppmaningar som olika artiklar kan innehålla. Vi har heller inte som mål att söka konsensus. En diskussion kan gärna ge upphov till olika ståndpunkter och olika debattinlägg. Om de olika infallsvinklarna inte skulle rymmas i media, kan de rymmas på vår hemsida.

Teologiskt perspektiv

Vi vill bidra med ett teologiska perspektiv. Men vad är egentligen teologi? David Ford skriver ”Theology at its broadest is thinking about questions raised by and about the religions.[4] Christina Grenholm skriver ”teologi betyder ’ord om Gud’, eller mer vardagligt, ’tal om Gud’, eller ännu mer vardagligt ’Gudsprat’”.[5] Personligen trivs jag bra med definitionen ”trons intellektuella självreflektion”, som jag plockat upp någonstans. I ingen av dessa definitioner sägs något explicit om det som inte direkt handlar om Gud eller är inom-religiöst. Men vår tro och vår religion berör, eller kan åtminstone potentiellt beröra, allt som har med våra liv att göra. Då måste också alla frågor som är relevanta eller aktuella kunna belysas och debatteras ur ett teologiskt perspektiv.

Vid vår första riktiga arbetsdag diskuterade vi vilka frågor som är angelägna ur ett teologiskt perspektiv just nu. De två spår som dominerade samtalet var tankar kring religionens plats och roll i samhället och sociala frågor. Utifrån dessa frön blev det sedan två debattartiklar, en om barn och religion[6] och en om tiggarna på våra gator[7]. Vår ambition är att ha en viss övervikt av ”allmänna” frågor i allmän media. Citationstecknen ska illustrera svårigheten att kategorisera frågeställningar som allmänna eller kyrkliga.

Jag kan drömma om att budgetpropositionen kommenterades och debatterades också med teologiska perspektiv. Eller avtalsrörelsen. Många allmänna frågor lyfts och det är underbart, t.ex. globala rättvisefrågor och miljöfrågor. Mer av sånt! Fler teologiska inlägg och perspektiv i samtalet och debatten, lokalt, nationellt och globalt! Och det vill vi vara med och bidra till.

Teologiskt eller allmänmänskligt

Var går gränsen mellan det allmänmänskliga och det teologiska? Vad är det som gör oss till en teologisk tankesmedja, till skillnad från en allmänmänsklig? Vad gör att en debattartikel har ett teologiskt perspektiv? Den gränsen är oerhört svår att dra. Hur vet jag ens att min reflektion om t.ex. tiggarna på våra gator är teologisk eller allmänmänsklig. När jag upprörs över att människor kan få ha det så, att de faller mellan stolarna i vårt välordnade samhälle, gör jag det utifrån mina teologiska perspektiv eller ”enbart” utifrån min empati som människa? Går de att skilja åt? Måste jag i en debattartikel ta upp liknelsen om den barmhärtige Samariern eller hänvisa till uppmaningen om gästfrihet (måste jag uppge Bibeln som källa?) för att det ska vara ett teologiskt perspektiv?

I det allmänna samtalet, där åsikter framförs utifrån olika livsåskådningar, politiska övertygelser och livserfarenheter, måste vi kunna samtala med varandra på ett sätt som inte förutsätter en viss klangsfär. Vi behöver kunna ”översätta” teologin och samtidigt behöver vi kunna sätta oss in i språk från andra kompetenser och sammanhang. Det är ett ömsesidigt ansvar att försöka tala så att andra förstår och försöka förstå vad andra säger.

Då kommer inte alltid det teologiska perspektivet att synas explicit. Men kyrkan, andra teologer och vi själva kan kritiskt och självkritiskt diskutera hur och när teologiska perspektiv är relevanta i olika sakfrågor. Och om det som skrevs tillförde teologiska perspektiv. Ytterligare en stor fördel med att arbeta tillsammans är att det samtalet är en del av processen. I vårt nätverk kan den teologiska bredden särskilt bidra.

Behövs vi?

En adekvat fråga att ställa sig är om och i så fall varför som tankesmedjor eller liknande nätverk eller föreningar behövs. Kan inte kyrkan själv, församlingarna, stiften, nationella nivån, själva göra det som vi strävar efter att göra? Jo, det tror jag, och det görs naturligtvis också redan. Och vi är också en del av Svenska kyrkans sammanhang, även om vi inte är det organisatoriskt. Ett särskilt sammanhang ger också ett särskilt fokus, och personer från olika håll knyts samman. Ett nätverk eller förening ger också en viss frihet.

Olika modeller kan komplettera varandra. Olika forum kan också bidra i olika sammanhang. Om ärkebiskopen, församlingsbladet, Kyrkans Tidning, bloggare, och kanske någon från Tankesmedjan Areopagen alla skulle säga något om en viss fråga, låt oss ta vapenexporten som exempel, så bidrar alla på sitt sätt, utifrån sitt perspektiv till samtalet. Det är väl bra? Vi behöver knappast oroa oss att det blir för många röster.

Däremot behöver vi, liksom andra, självkritiskt reflektera över vilka bollar vi springer på. En fråga som vi arbetar med är balansen mellan att agera, genom att själv lyfta en fråga, och att reagera, på något som någon annan sagt eller skrivit. Bådadera är en naturlig del av att vara en röst i det offentliga samtalet, och en balans behövs.

Vem konkurrerar vi med?

Finns det risk att tankesmedjor blir en kyrka i kyrkan, eller konkurrerar med kyrkan? Som med alla kyrkliga föreningar eller nätverk så finns givetvis de riskerna. Samtidigt är inte Svenska kyrkan en strömlinjeformad organisation (den världsvida kyrkan än mindre). Vi är en del av ett svenskkyrkligt sammanhang. Naturligtvis är vi ingen församling. Vi är helt enkelt ett nätverk (i framtiden kanske en förening eller något annat) som fokuserar på en uppgift, att vara en teologisk röst i det offentliga samtalet.

Som vi tänker nu, har vi valt att inte göra egen verksamhet som konkurrerar med (eller kompletterar) församlingarnas. Vi planerar inga panelsamtal, föredrag eller kurser. Inte i egen regi. Däremot kan vi samarbeta med församlingar eller med andra organisationer eller föreningar. Hur sådana samarbeten skulle se ut i praktiken får framtiden utvisa.

Vi strävar inte heller efter att konkurrera med andra teologiska röster i det offentliga samtalet. Vi vill hellre se hur vi kompletterar varandra. Och att vi kan uppmuntra och peppa varandra, samtidigt som vi vill kunna kritisera och föra samtal i sak. Inte heller med andra behöver vi sträva efter konsensus.

Vad ligger framför oss?

Vi är i inledningsfasen av en process där vi dels bygger upp ett teologiskt reflektionsarbete och ger oss ut på den offentliga arenan och dels hittar en organisationsform och undersöker hur och om vi ska finna resurser och samarbeten. När det gäller det första, att vara en teologisk röst, handlar det både om egen och gemensam kompetensutveckling, att helt enkelt bli bättre på det vi vill göra. I det andra fallet handlar det om att kunna skapa den tid och det utrymme som vi behöver för att kunna tillföra något. Finansiering kan vara ett sätt, då skulle någon eller några kunna uppbära lön för visst arbete. Hur vi organiserar oss, som en ideell förening, som ett öppet nätverk eller på något annat sätt kan också ge tid och resurser, engagemang.

Vi vill också finna en form som är öppen så att den som vill finnas med i samtalet och reflektionen ska kunna göra det. Hur det ska kunna se ut vet vi ännu inte. Som en första början finns vi på sociala medier, har ett nyhetsmail, och en möjlighet för den som vill att skicka in texter till kategorin ”Insänt” på vår hemsida. Vi planerar för att i samband med någon av arbetsdagarna i höst ha en halvdag eller kväll som är öppen för alla som vill.

Var vi kommer att vara om (säg) tre år är inte den viktiga frågan. Hellre vill jag lyfta frågan: Hur kommer teologiska perspektiv att vara en del av det offentliga samtalet om tre år? Så länge vi i Tankesmedjan Areopagen kan bidra till ett gott samtal, lyfta frågor ur teologiska perspektiv och vara en, av flera, teologiska och kyrkliga röster i debatten så vill vi försöka göra det. Jag menar att det är önskvärt med fler och olika teologiska röster som hörs och samtalar.

Jag hoppas och ser tecken på att det idag i Svenska kyrkan och i andra samfund bubblar av längtan efter många röster och efter att få bidra till det.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen

Noter: [1]Kommentar till ”Nystartat kristet debattforum”, kyrkanstidning.se. (Artikeln handlade om Churchmill.); [2]timbro.se; [3]seglorasmedja.se; [4]David F. Ford, Theology. A Very Short Introducition, s. 3.; [5]Christina Grenholm, Levande teologi, s. 13.; [6] Bohusläningen, 2012- 04- 12, undertecknad av Eric Muhl och Sara Blom.; [7] GP.se, 2012-04-14, undertecknad av Marika Palmdahl och Sara Blom.