I Kyrkans Tidning idag argumenterar Brita Häll föredömligt för att kyrkan kan och ska gå i framkant för miljön och klimatet genom att äta mer vegetariskt. Hon argumenterar för att församlingar och stiftsgårdar skulle kunna gå över till vegetarisk kost och skriver:

Om både stiftsgårdar och församlingar fattar beslutet att all mat som serveras ska vara vegetarisk, gör man skillnad i praktiken och visar samtidigt omvärlden att kyrkan menar allvar i kampen för jordens överlevnad. Om detta steg är för radikalt till att börja med, gå i alla fall över till en köttfri dag i veckan.

Jag sällar mig gärna till hennes tankar.

I debatten har köttfria dagar av några upplevts som något som påtvingas den som inte kan/får välja. Ett annat alternativ är då att utgå från att den vegetariska kosten är det vanliga och vill man ha något annat så får man anmäla det. Jag hörde om ett läger där man ett år gick ut med att maten skulle vara vegetarisk, vilket medförde vissa protester. Nästa år sa man istället att maten var vegetarisk och om man ville ha kött fick man kryssa i en ruta. Ingen lär ha kryssat.

Så på sopplunchen skulle soppan kunna vara vegetarisk och den som vill ha kött kan anmäla det dan innan. Ungefär som vegetarianer nu oftast får göra. På stiftsgården serveras en fantastisk vegetarisk meny, men den som anmäler kan få kött som alternativ. Har man glömt och anmäla kan man kanske få mikrovärmda köttbullar, så som vi vegetarianer ofta får ”vegetariska biffar” (ofta oklart vad de innehåller, även om de brukar vara goda) eller falafel.

Brita Häll skriver: Det kostar att ge upp bekvämlighet och gamla vanor. Men det kostar ännu mer att inte göra det. Dessutom är min erfarenhet att även om jag har ”gett upp” vissa smakupplevelser genom att inte äta kött, har jag också vunnit många nya, med rätter och råvaror som jag tidigare inte åt.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen