Läser idag i SvD att Johan Linander, rättspolitisk talesperson för Centern och vice ordförande i justitieutskottet, vill kriminalisera att människor utnyttjas till tiggeri. ”Slavarbete” kallar han det. Johan Linander understryker att det är inte tiggeriet man vill kriminalisera, inte tiggarna man vill jaga. Gott så. Men nu är det ju så att det inte är givet om de tiggare vi möter på gatan organiseras och utnyttjas av profitörer. Vi vet faktiskt inte säkert om pengen som hamnar i pappmuggen går till mat för dagen eller till någon som skor sig på andras utsatthet.

Om människor utnyttjas, kanske under slavlika förhållanden, om de få slantar de får ihop inte går till deras uppehälle utan samlas in av någon mafioso-boss, då ska det naturligtvis vara kriminellt. Om det finns misstankar om att sådant sker bör det vara högprioriterat av polisens utredare. Och om det inte redan täcks av lagen, så behövs bättre lagstiftning.

I en angränsande artikel i SvD menar Peter Enell från Citypolisen, att det inte alls behöver vara organiserat i den meningen att någon tvingas av någon annan, och att de flesta som tigger i Stockholm inte är offer för människohandel. Däremot kan det vara organiserat i den meningen att de samlas på morgonen, tittar på en karta och diskuterar vem som står var. Och en rapport från Göteborgs stad från 2010 menar att organiserade tiggarligor inte förekommer i Göteborg. Och i Aftonbladet i april avslöjade inte journalisterna någon liga utan bara en stor misär.

Det vore önskvärt om polisen, media, socialtjänst, akademi och andra berörda instanser kunde bringa mer klarhet i om alla, några eller inga tiggare utnyttjas av profitörer.

Om lagstiftning införs för att komma ”tillrätta med problemet” genom att tiggarna försvinner från stadsbilden, är inte mycket vunnet. Om en lagstiftning mot organiserat tiggeri gör en familj som reser och tigger tillsammans kriminella har vi skjutit förbi målet.

Varje misstanke om att någon tvingas och utnyttjas genom organiserade tiggarligor ska utredas. Men bara för att Johan Linander sett en tiggande kvinna lämnas och hämtas i bil betyder inte det att hon är utnyttjad i en organiserad tiggarliga.

För att hjälpa de personer, ofta romer, som inte ser någon annan utväg än att tigga på Europas gator löser inte en kriminalisering något. Det kan t.o.m. förvärra situationen för dem ännu mer.

Vi behöver vi söka efter flera och olika lösningar. Genom EU bör vi trycka på för att romers situation i Europa ska förbättras. Vi bör undersöka möjligheten för människor på marginalen att kunna försörja sig genom egen kraft. Kommuner och frivilligorganisationer kan tillsammans driva projekt där individer får hjälp och möjlighet att förbättra sin livssituation. Och om jag får drömma lite, tänk om EU hade ett clearingsystem, så att om socialtjänsten i Göteborg eller Örebro involverade romer från t.ex. Rumänien i ett projekt kunde man sedan skicka fakturan till Rumänien….

Det är bra att vi upprörs över tiggarnas situation. Det är bra att vi diskuterar en rad olika förslag till lösningar. Lagstiftning löser inte situationen för många av tiggarna.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen

Läs också: ”Vi kan göra mer för den som tvingas tigga”, Marika Palmdahl och Sara Blom, 2012-04-12. Samma helg skrev Mattias Gardell i Göteborgs fria: ”Framför våra fötter”