Så är fotbolls EM igång också för Sverige. I det bittra nederlaget står Zlatan Ibrahimovic och förklarar vad som gick fel och försöker ingjuta nytt mod. Lugn, trygg och klok framstår han som en självklar landsfader. Men det har inte alltid varit så. Det är kanske inte heller den hela sanningen. Få människor väcker så mycket känslor som Zlatan i Sverige.

Mitt under uppladdningen inför EM i Polen och Ukraina släppte BBC ett reportage, Fotboll, Fans och Fascister, om rasismen kring fotbollen i Ukraina. Tidigare engelska landslagsspelare som Sol Campel uppmanade färgade supportrar att stanna hemma. Den italienska anfallaren Mario Balotelli meddelade att han lämnar planen om det riktas rasistiska slagord mot honom från läktaren.

Den svenska sportjournalisten och fotbollsfanatikern Erik Niva kom förra året ut med boken Det bästa ur liven längs linjen och den nya världsfotbollen (2011). Niva ser livet och tillvaron genom fotbollen. Han ser paralleller i livet runt arenorna och livet på gatan. I sin bok beskriver han bland annat den rumänska fotbollen och det öppna hat och hån som riktas mot romer på arenorna; ”Stick smutsiga kråkor, Dö, zigenare”. Rapid Bukarest anses vara romernas klubb och på borta matcher leder speakern på stadion hatsångerna mot romerna: ”Zigenare – tvätta er med fågelinfluensan”.

Kan ett europamästerskap leda till förändring? Kanske, för nu riktas många ögon på det som tidigare fått ske utan att någon har brytt sig om att ingripa. Ryska fotbollsförbundet har lovat att komma tillrätta med supportrar som kommit med glåpord mot en färgad tjeckisk spelare.

Zlatan är inte längre outsidern i Svenska landslaget. Han som inte passar in. Nu är han Mr Sverige, den som gör mål och visar vägen. De 38% av Göteborgs unga befolkning som har  utländsk bakgrund jublar. Mina barn jublar. De har accepterat hans skånska. Fotboll kan splittra men den kan också förena. I den bittra förlusten och i det totala segerruset blir vi ett.

”Ingenting får mig att fundera lika mycket på hur världen fungerar som fotboll. Inget annat får mig heller att glömma alla grubblerier som i det ögonblicket då domaren står med pipan i munnen och allt är några sekunder ifrån att braka loss.” Erik Niva, 2011

Marika Palmdahl