Problemet är inte en konflikt mellan kyrkan och skolan, inte mellan prästen och rektorn. Problemet är att skollagen inte speglar vad många rektorer, lärare, föräldrar och elever vill och är vana med. Inte vad alla vill naturligtvis, men vad många vill.

Skolavslutningar i kyrkan är inget självändamål. Men i många skolor och församlingar är det så man har gjort. Nu har man valt att lagstifta fram en förändring.

Den verkliga frågan är väl varför rektorerna inte anses mogna att själva göra den lokala och pedagogiska bedömningen om det är en bra idé att ha avslutningen i skolan. Och hur man i så fall ska göra för att utforma den på bästa sätt för alla elever, i samarbete med lärarkollegiet och kyrkans personal.

Det är naturligtvis inte en fråga för den lokala församlingen att ta upp i mötet med skolan. Men en fråga för oss alla i samhället. Hur mycket reglering vill vi ha? Vill vi att lagen ska reglera var och hur skolavslutningar ska firas? Nu hamnar debatten på fel ställe, i mötet mellan rektor och prästen, i stället för i det allmänpolitiska samtalet om skolan.

Själv är jag uppvuxen med skolavslutning utomhus, i formation runt flaggstången. Både i regn och sol. Jag kan inte minnas att någon präst pratade, men psalmer sjöng vi ”så klart”.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen