Har funderat mer på detta att vara relevant eller, som man också kan uttrycka det, att följa med sin tid eller, om man är mer skeptisk till fenomenet, att följa med strömmen. Jag skrev om detta i mitt förra blogginlägg.

Jag tror att människan är konstruerad så, att hon uppskattar omväxling. Samtidigt behöver vi rutiner; fasta punkter att orientera oss kring. Frågan är i så fall vilket av dessa mänskliga behov vi tänker oss att kyrkan ska fylla. Ska kyrkan vara relevant genom att förnya sig, eller genom att hålla fast vid det gamla?

I den protestantiska traditionen är det naturliga att försöka göra både och. Gör dig av med de tråkiga nutida kyrkliga avarterna genom att återvända till ursprunget, det bibliska idealet.

Som bibelvetare tycker jag att detta är en vansklig strategi. Bibeltexterna spretar åt alla möjliga håll, och handlar allt som oftast om problem som inte längre är aktuella. Paulus tankar kring omskärelse av hednakristna kan fortfarande vara intressanta, men de är ett svar på dåtidens frågeställningar. Idag står vi inför andra utmaningar. Och alla som läst Jakobsbrevet vet att saken är mer komplicerad än att Luthers ”tron allena” är bibelns lära. (Läs t ex Jak 1:25, ”den som har blickat in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer vad han hört utan verkligen gör något, han blir salig genom det han gör.”)

Kanske är det så, att det är just den bibliska mångfalden vi ska försöka värna. Vi kommer fortsatt vara oense om det mesta, men låt oss vara det med glädje. Eller var det med samma frenesi som Paulus skäller ut de stackars galaterna, om du hellre vill det. Det enda vi till varje pris måste undvika är de tråkiga floskler som alla kan enas kring, och för evigt fastlagda dogmer som skrämmer oss till tystnad.

Jag tänker att det kan vara så, att det är konflikterna som ger bränsle åt all utveckling. Och i det långa loppet är utveckling oundviklig, också för religiösa traditioner.

Det finns såklart inga garantier att utvecklingen kommer gå åt rätt håll. Såvida vi inte är barnsliga nog att tro, att det finns någon som håller hela världen i sin hand.

Olof Bäckersten, Tankesmedjan Areopagen