På Newsmill förklarar Patrik Lindenfors varför religion och vetenskap är oförenliga (http://www.newsmill.se/artikel/2012/05/04/d-rf-r-r-vetenskap-och-religion-of-renliga). Huvudargumentet verkar vara att religion inte är vetenskap. Så långt håller jag med.

Jag håller även med honom om att man kan kritisera dem som avfärdar evolutionsteorin utifrån bibelns skapelseberättelse. (Även om jag skulle kompletterat resonemanget med påpekandet att bibeln innehåller flera olika skapelseföreställningar.)

Men jag tycker det är konstigt att diskussionen fortfarande står på denna fläck och stampar. Det har sagts otaliga gånger från kristet håll att vetenskapen självklart hjälper oss att få en bättre förståelse av hur världen fungerar. Frågan är bara om detta verkligen utesluter att religionen fortsatt kan spela roll.

Jag tar ett exempel: Få vänder sig emot teorin att sjukdomar kan orsakas av bakterier och botas av penicillin. Men det innebär inte nödvändigtvis att man slutar be till Gud. Bönen gör inte anspråk på att förklara sjukdomens orsak. Och alla som provat vet att man inte automatiskt blir frisk bara för att man ber om hjälp. Bönen fyller uppenbarligen någon annan sorts funktion.

Detta tycker jag själv vore intressantare att diskutera. Vad är det som gör att människor tolkar sina liv genom religiösa raster?

Man kan bagatellisera religionen genom att definiera den som ”tro på varelser som inte finns”. Man kan också fråga sig varför tro, hopp och kärlek är så viktiga för oss människor. Det sistnämnda kanske förklarar varför en religion som kristendomen lever vidare också efter upplysningen.

Olof Bäckersten, Tankesmedjan Areopagen