Några positionsbestämningar

Med de definitioner av sekulärt och sekulariserad, stat och samhälle jag gjorde i en tidigare bloggpost, går jag här vidare med två positionsbestämningar.

Ja till en sekulär stat

En stat skall ge sina medborgare trygghet och jämlika förutsättningar för livet. För att det skall kunna ske måste rättssystemet utformas utan hänvisning till religiös tro. Staten med dess rättssystem är alltså garanten för likabehandling och mångfald.

Nej till ett sekulariserat samhälle

Det är en sak att lagstiftning och rättssystem utformas utan någon hänvisning till religiös tro, en annan hur medborgarna får motivation för ett politiskt engagemang och gemensamt ansvarstagande. Solidaritet, engagemang och ansvarstagande kan inte frammanas lagstiftningsvägen. För att motverka egenintresse och renodlad ekonomisk vinstmaximering, kan religiöst motiverade normer inspirera medborgare att inte dra sig tillbaka till den privata sfären utan istället medverka i det allmänna för det gemensamma bästa. På detta sätt kan religiöst motiverade normer fylla en viktig roll och vara ett värn för rättssamhället och mänskliga rättigheter.

Demokratin är det bästa politiska system vi känner till men det finns värden som är ännu mer grundläggande. En folkmajoritet kan t. ex. inte ta ifrån en minoritet dess människovärde och mänskliga rättigheter. Även om det varit en oklanderlig demokratisk process som kommit fram till en sådan slutsats och beslut, måste det avvisas. Detta visar att demokratin vilar på och förutsätter värden som den själv inte kan befrämja och befästa men som den måste acceptera för att kunna bestå.

Människovärdet har sin grund i något som ligger utanför människan; utifrån teologisk synpunkt säger vi att människan är skapad av Gud till Guds avbild, hennes värde är oberoende av henne själv. Detta ger varje människa ett okränkbart värde. Det är ingen demokratisk process som leder till denna slutsats och demokratin kan inte ge tillräckligt skydd för att den fortsättningsvis skall gälla. Den fria sekulära staten lever alltså av förutsättningar som den själv inte kan garantera.

Ytterligare ett skäl att motverka ett sekulariserat samhälle är att alternativet avskräcker. Ett renodlat sekulärt samhälle löper stor risk att domineras och styras av rent ekonomiska intressen. När ekonomisk vinstmaximering är motivet för att driva sjukhem och skolor –  inte att åldringar skall bemötas med värdighet eller unga ges bästa förutsättningar till utveckling och ansvarstagande – blir resultatet förfärande. De religiösa gemenskaperna blir här oundgängliga, eftersom människor där inspireras till engagemang för ett gott samhälle.

När man i debatten driver att samhället skall vara sekulärt, är det ett enhetssamhälle man de facto eftersträvar och det leder i slutändan till ett totalitärt samhälle.

Rolf Pettersson, präst i S:t Pauli, Göteborg.