Uppstånden från de döda. En död kropp blir levande igen. En grav har visat sig vara tom. Det låter otroligt!

Måste man tro det? Kan man inte få vara kristen ändå? Måste man omfatta något så otroligt som att Jesus uppstod från de döda?

Frågan är inte ny, den har funnits under kyrkans hela historia. Paulus fick ta ställning till den. I församlingen i Korint ställdes frågan på sin spets. Och Paulus är tydlig. Kristen tro kan inte tänkas utan Jesu uppståndelse från de döda. Har Jesus inte uppstått är den kristna tron totalt meningslös. Den händelse som hela den kristna tron hänger på är att Jesus stod upp ur sin grav.

Måste man tro detta?

Jag menar att frågan är fel ställd.

Frågan är inte vad jag kan tro, frågan är istället vad som hände.

Att Jesus uppstod från de döda, har varit centrum och utgångspunkten i den kristna förkunnelsen från första början. Gud löste honom ur dödens vånda och lät honom uppstå, eftersom det inte var möjligt att döden skulle få behålla honom i sitt grepp, förkunnar Petrus på den första Pingstdagen.

När Paulus nämnde uppståndelsen från de döda, var det några som gjorde sig lustiga. Detta hände när Paulus predikade på Areopagen i Athen. Du yrar, Paulus. Din stora lärdom gör dig galen, avbryter ståthållaren Festus Paulus, när han kommer in på uppståndelsen från de döda.

Förkunnelsen av Kristi uppståndelse från de döda, har alltid varit centrum i den kristna tron men också väckt motstånd, ja, till och med löje.

Graven var tom. Det var ett faktum. Den unga kyrkans motståndare bestred inte påståendet.

Förkunnelsen om och påståendet att Jesus uppstått från de döda hade mycket enkelt kunnat motbevisats. Hade man visat på Jesu grav med den döda kroppen kvar eller visat upp Jesu döda kropp, skulle påståendet och förkunnelsen om Jesu uppståndelse fallit till marken.

Ännu har ingen tagit fram det motbeviset.

Rolf Pettersson, präst i S:t Pauli, Göteborg