Nu är det dags att offentligt avslöja mitt nyårslöfte. Konstnären Karin Lindh berättade för mig om ett nyårslöfte hon haft, ”Medborgare inte konsument”. Då öppnade sig helt nya möjligheter för hur man kan formulera ett nyårslöfte.

Så inför detta år slog jag till, mitt nyårslöfte för 2012 är ”Ja, tack!”.

För min ryggmärgsreaktion är ofta ”Nej, tack!”. Ett exempel. Jag arbetar en hel söndag, med två timmars lucka på eftermiddagen. Husmor frågar om jag inte vill komma över till dem (ett stenkast från kyrkan) och äta lunch, matlådan kan jag ju spara till måndag. Ryggmärgsreaktionen är att säga nej, för att… Ja, jag har egentligen ingen bra anledning. Och om det är något jag tycker vi behöver mer av i vårt samhälle, och jag vill ha mer av i mitt liv, så är det gemenskap och samhörighet. Så jag bör säga ”Ja, tack!”.

Ett annat exempel. Vi är på utflykt på Universeum och min svägerska har tagit med sig äppelklyftor. Innan jag ens har hunnit tänka efter, har min mun sagt ”nej, tack”. Men som tur är kan man ju ändra sig.

Ibland är ju naturligtvis ”nej, tack” precis rätt svar, men det är detta oreflekterade ”nej, tack”, något slags bra-karl-reder-sig-själv blandat med jantes inte-ska-väl-jag, som jag vill komma åt.

Alltså försöker jag säga ”Ja, tack” mer. Det lyckas ibland, men jag har ju också en stor del av året kvar att öva på.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen