Vad handlar påsken om? Den frågan kan anmäla sig i en tid där somliga debattörer drömmer om ett sekulärt samhälle, men där skolor och arbetsplatser alltjämt stänger för påskledighet. Vad handlar det om egentligen? Och är det viktigt att veta vad det handlar om?

Ett reklamblad från Blomsterlandet skriver: ”Från att ha varit en religiös högtid med många allvarliga inslag har påsken förvandlats till en fest där många först och främst firar ljusets och vårens ankomst”. I samma anda skriver en tidningsannons med Årnäs Kött & Charkdelikatesser som avsändare: ”Slut på lidandet. Planera för fest. Påsken är snart här. En högtid sprungen ur lidandet. Vi tänkte ändra på det och skapa lite njutning istället. I våra diskar hittar du ett fantastiskt sortiment /…/ Även lamm hittar du i vår disk”. Och i bilen hör jag i en påskslogan i radioreklamen: ”Citygross – Mer påsk för pengarna!”

Men det är inte därför skolorna stänger och pappersalmanackorna envisas med att markera dagarna som röda? Det är inte sant, som Blomsterlandet säger, att påsken firar ljusets och vårens ankomst. Istället firar påsken det eviga ljuset; livets seger över döden; evighetens vår. Påsken sammanfaller med våren vilket gör våren till en bild för det påsken berättar om. Inte tvärtom! Årnäs kött och chark har snappat detta att ett lamm hör påsken till när de skriver ”Även lamm finns i vår chark”. Ändå är de fel ute. Påsken handlar inte om det lamm som ligger i deras kyldiskar, utan om Guds lamm som borttager världens synder; om det gamla förbundets lamm som blir till det nya förbundets lamm. Och när Citygross tar upp pengarna, ska man komma ihåg att det visst finns pengar med i påskens drama. Men kanske inte på det lockande och tilltalande sätt som copywritern för reklamkampanjen tänker sig. De pengar som nämns är de 30 silvermynt som Judas får när han har förråder sin vän. För Judas del slutar påsken i förtid när han hänger sig i närmaste träd.

Sammantaget växer bilden fram av en tid där sekulariseringens glömska samsas med lika delar kristofobiska tendenser att curla bort allt som andas, anas och antyder kristen tro, och en googlifierad kunskapssyn där bildningen ofta är häpnadsväckande grund. En tid av glömska, okunskap och beröringsskräck. Men spelar det någon roll? Vi kan väl fira påsk av vilka anledningar vi vill? Visst kan vi det. Men det är likafullt olyckligt, osakligt och olustigt med ett samhälle som börjar glömma. För här väcks en annan intressant fråga: Vad händer med människan om hon helt isoleras från en tradition och helt frånkopplas ett sammanhang större än sig själv eller större än penningens sammanhang?

Isolering från det gemensamma leder till ensamhet. En total frånkoppling från större sammanhang och navigationsmönster leder osvikligen till vilsenhet och på sikt kollaps. Dessutom är glömskan i sig farlig. Skolinspektionens granskning av gymnasieskolornas religionsundervisning nyligen bekräftar det som många befarat – i många stycken är undervisningen bristfällig och föder ointresse och fördomar. En sådan undervisning är farlig då okunskap öppnar upp för otäcka scenarier. Vad får vi se vi nästa gång; att Cervera uppmärksammar Kristallnatten med extrapris på kristallglas?

Cecilia Melder är religionspsykolog vid Uppsala universitet. Hennes doktorsavhandling heter Vilsenhetens epidemilogi och behandlar existentiell folkhälsa. Hon skriver bl a:

I Sverige finns idag en brist på meningsskapande system vilket leder till dysfunktion som kan ta sig skilda uttryck i olika befolkningsgrupper. Dagens ohälsa tar sig bland annat uttryck i uppgivenhetssyndrom hos unga, utmattningssyndrom hos vuxna, alkohol- och drogmissbruk och psykisk sjukdom.

Håll med om att det är bekymmersamt om det enda sammanhang vi har gemensamt och som vi vågar tala om blir det påfallande ytliga sammanhanget som stavas k-o-n-s-u-m-t-i-o-n. Ett sammanhang som ytterst är tomhetens eller fåfängans sammanhang. Allt medan radion lockar med ”Mer påsk för pengarna”.

Jonas Eek, präst och religionspsykolog