Siewert Öholm har lämnat frikyrkan för Svenska kyrkan, på jakt efter innerlighet. Och han hänvisar till den debattartikel om att frikyrkan inte bar som Sigfrid Deminger skrev i Dagen i början av februari.

Min inblick i frikyrkligheten är begränsad. Men det tycks mig som att de båda jämför det ”sämsta” hos frikyrkligheten med det ”bästa” i Svenska kyrkan.

På det personliga planet hoppas jag att de hittar ett församlingssammanhang där de känner sig hemma och både kan ge och få. Jag tror också att många som rör sig i gränslandet mellan olika samfund tillför mycket, oavsett om man väljer att byta eller inte. Gränserna är ju i första hand organisatoriska och tillfälliga, alla församlingar är ju en del av Kyrkan med versalt K.

Men på det gemensamma planet önskar jag att vi i större utsträckning kunde lära oss av varandra, låna av varandras erfarenheter, ”kopiera” det som är bra och vänligt och konstruktivt kritisera varandra, över samfundsgränser och inom våra egna organisationer. Det är ingen tävling som något samfund eller någon församling kan ”vinna”.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen