Jag har just kommit hem från en konsert med Py Bäckman i Stenungsunds kapell. Det slog mig hur mycket det här med musik i kyrkorna har förändrats.

Jag minns en tid när det var stora diskussioner om man i kyrkor kunde tillåta något annat musikinstrument än orgel (och möjligen cembalo). Piano var nog tveksamt. Gitarr var inte att tänka på. Och fiol ska vi inte tala om. Det var såklart en generationsfråga, och sedan generationen växlat verkar detta vara en icke-fråga.

De som ville ha större musikalisk variation hävdade, om jag minns rätt, att musikstilen eller musikinstrumenten inte spelar någon roll, så länge texterna handlar om Jesus. Idag verkar också detta vara passé. Man kan få sjunga en sång om vanlig mänsklig glädje och sorg om man vill.

Jag tycker att detta är stora framsteg. Kristendomen har som grundidé att det gudomliga finns i det genuint mänskliga.

Ska verkligen kyrkorummet reduceras till en konsertlokal? Kanske inte. För mig är varje positiv musikupplevelse en andakt. Musiken tröstar, lär, förmanar och varnar. Den läker och ger hopp. Det spelar ingen roll var sådana upplevelser äger rum. För en musikmänniska som mig är det livsavgörande att de äger rum.

Kristen tro är inte en lokalfråga.

Olof Bäckersten, Tankesmedjan Areopagen