Du kan inte tjäna både Gud och mammon. Jag kom att tänka på det idag när jag begrundade mitt orangea kuvert. Elva tusen i månaden före skatt, förutsatt att jag håller mig frisk och kan jobba till 65. Jag kände att från och med nu måste prio ett vara att pensionsspara. Som glad pensionär vill jag ju åka runt i en flott bil, besöka oförargliga sevärdheter, äta bakelser på små konditorier och om vintrarna ta någon månad utomlands.

Det var då jag kom att tänka på detta med Gud och mammon. Och annat på samma tema. Samla inte skatter på jorden, där mal och mask förstör. Och vi ska rent av ta sparvarna till föredöme, och varken skörda eller så. Vi kommer få njuta livets goda ändå. Och bli lika vackra som blommorna på marken.

Jo jag tackar. Det är klart att man inte lägger några alnar till sin livslängd genom att oroa sig för morgondagen. Men den som spar han har. Det är ju vanligt svenskt bondförnuft.

Ändå blir jag inte riktigt nöjd med min inställning. Mycket pekar på att det faktiskt är så, att kärleken till pengar är roten till allt ont.

 

Olof Bäckersten, Tankesmedjan Areopagen