Idag inleds fastan. I fastematerialet från Svenska kyrkans internationella arbete läser jag att var sjätte person går och lägger sig hungrig varje kväll. Och att två miljarder människor inte har tillgång till tillräckligt näringsriktig mat.

Jag undrar om jag någonsin gått och lagt mig hungrig?

Fastetiden bör få konkret uttryck för andra. I askonsdagens gammaltestamentliga läsning står det: Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok. Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen! (Jes 58: 6-7).

Under fastan kan vi avstå, i solidaritet med den som inte har, i egen rannsakan kring vårt överflöd, och – framförallt för att dela med oss. En annan god tanke för fastan är också att skaffa sig lite mer kunskap, för att kunna påverka strukturellt och politiskt. Jag börjar med att läsa fördjupningsmaterial från Svenska kyrkan.

Fastan är också en tid för andlig fördjupning, och många är vi som denna tid gör mer utrymme för bön, bibelläsning och gudstjänst. Bra. Också den konkreta solidariteten är en andlig aktivitet som vi inte ska kontrastera mot det vi vanligen kallar andligt.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen