Så var det dags igen. Ikväll planeras en utvisning till Irak. På facebook kan jag följa hur motaktioner och blockader planeras.

I veckan har en debatt inletts i Svenska Dagbladet mellan pastorn Stefan Swärd och Mikael Ribbenvik, rättschef på Migrationsverket. För oss som läser är det svårt att veta vad vi ska tro. Jag anar att vi är många som i grunden har haft ett förtroende för att Sverige som land ger uppehållstillstånd till den som behöver det skydd som det innebär. Vad innebär det om det inte längre är så?

Uppfattningarna går isär, liksom faktauppgifterna. Och vad ska vi tro om olika orimliga exempel som vi möter genom media, är det enstaka olycksfall i arbetet eller är flyktingpolitiken så restriktiv?

Kanske kan det också vara värt att komma ihåg en nyhet från igår. Att antalet emigranter från Sverige slog rekord förra året. Fler än rekordåret 1887. Om man tar hänsyn till antalet invånare var utvandringen 1887 ungefär dubbelt så stor som 2011. Undrar hur många av dem som hade haft skäl att få stanna i Sverige idag?

”Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten.” (5 Mos 10:19)

Men tillbaka till kvällens deportering. Ikväll kommer ett inte känt antal irakier att deporteras. Av olika anledningar ansåg de alla att rätt beslut var att lämna sitt land för att bli flykting med en osäker framtid. Den svenska bedömningen är att de inte har skäl att få stanna.

Både UNHCR och Amnesty har ifrågasatt och kritiserat att Sverige utvisar irakier.

Hur vill vi ha det?

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen