På facebook cirkulerar just nu ett antal roliga collage om olika yrken. En bild visar vad du tror att du gör, en bild vad dina vänner tror, en bild vad din mamma tror osv. Och den sista bilden visar vad du faktiskt håller på med. På den sista bilden sitter prästen på ett kontor framför en ett berg av papper, läraren har sin hög framför sig på skrivbordet, någon har somnat vid sin dator och t.o.m. nutidskonstnären gör administration, för han skriver en ansökan.

Vi känner igen oss och skrattar.

Och sanningen är väl den att allt mer och mer av vår arbetstid går åt till administration, till blanketter, statistik, uppföljningar, planeringsmöten, utvärderingar. I alla fall ser det ut så i församlingsarbetarens vardag som jag känner till och, av facebook-humorn att döma, också i många andra yrken.

Jag kan gilla administration, för ofta kan man åstadkomma saker den vägen. En välskriven projektansökan kan ge pengar för att förverkliga ett projekt, en bra planeringsdag kan ge en bra grund för en hel termin, större delaktighet, bra gemenskap i arbetslaget och en känsla av att dra åt samma håll. Men alltför ofta är det just som ett oöverstigligt berg. Och även den administration som är bra och nödvändig försvinner i ett överflöd av administration som det inte är lika lätt att se syftet med.

Det är lite som ett annat facebookskämt: ”You are not stuck in traffic, you are traffic”. Lika mycket som vi kan känna att administration kväver oss, är också vi en del av att administrationen svämmar över.

Lika svårt som det är för de flesta av oss att helt sluta vara en del av trafiken är det att helt sluta vara en del av administrationen. Och i båda finns ju i grunden något gott. Men administration är ett verktyg inte ett självändamål! För lärarens främsta uppgift är med sina elever och prästens kall var inte till kontoret.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen