Annika Borg har en poäng när hon idag lyfter frågan om ”skälet till att det inte går att föra debatt, diskussioner och samtal i Svenska kyrkan är de metoder man så småningom började använda mot dem som motsatte sig kvinnors tillträde till prästämbetet”. En tanke hon hämtat från ett kommentarsfält.

Frågan om vad präster kan få praktisera för åsikt i den s.k. ämbetsfrågan är i vissa avseenden reglerad i kyrkoordningen. För att vigas till präst eller diakon eller för att kunna anställas som kyrkoherde ska kandidaten ha ”förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till ett uppdrag inom kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön” (t.ex. KO 31 kap 2 §).

I den frågan valde Svenska kyrkan regleringen som väg framåt. Personligen ser jag ingen annan möjlighet i den frågan. Men samtidigt tycker jag att det är beklagligt att goda kollegor i kölvattnet av denna reglering alltför ofta behandlas som andra klassens präster. Och det vore än mer beklagligt om denna regleringens ordning får stå modell i fler frågor. Kommer frågan om samkönade äktenskap vara nästa fråga som regleras? I somras kunde vi läsa om hur Stockholms stift förutsätter att prästkandidaterna är beredda att viga samkönade par. I samband med att en kompis och kollega sökte jobb blev jag uppringd (utan att vara referensperson) för att man ville veta mer om var han stod i hbt-frågan.

Vilka frågor kan komma att regleras efter det? Vigselrätten? Synen på manlig omskärelse? Drop-in-dop? Evolutionsteorin? Gömda flyktingar? Vapenexport? Djurrätt?

Och även om de inte regleras ser vi redan en trend av homogenisering i åsikter på lokalplanet. ”I den här församlingen tycker vi så här” är inte ovanligt att möta, mer eller mindre uttalat. Ofta blir då också församlingen synonymt med de anställda, prästkollegiet eller kanske t.o.m. med kyrkoherden ensam.

Är det en sådan kyrka vi önskar vara? Den vägen leder i fördärvet. Om vi delar gemenskapen endast med den som tycker precis som vi själva kommer vi att bli mycket ensamma.

Istället behöver vi söka den bordsgemenskap som vi talar så varmt om. Genom att dela bön, gudstjänst och nattvard tillsammans. Och också genom att dela den bordsgemenskap som är det goda samtalet.

Sara Blom, Tankesmedjan Areopagen